Här, på bilden nedan, sitter hon i bilen till premiär för judgement at nuremberg i berlin. Det är tidigt 1960-tal och Judy skulle komma att pendla än mer i vikt än under 1950-talet. I samma veva som filmen får hon höra att hon bara har några år kvar att leva, kröken, drogerna, hepatiten har gjort sitt. Hon skulle också komma att fly från hotellrum för att slippa betala räkningarna, med barnen i hasorna. Hon skulle under de kommande åren spela in en av 60-talets bäst säljande plattor: Judy at Carnegie hall. Hon skulle komma att bli utbuad ena kvällen för att nästa göra succe och vice versa. Hon skulle sjunga för utsålda hus för en publik som älskade henne. Hon skulle leva längre än av läkarna förutspått och dö sittande på en toalett.
I Judgement at Nuremburg är hon pluffsig. Hon är som vanligt känslor rakt ut på huden. Inte ens den konstgjorda tyska brytningen tar bort det. Hon ser äldre ut än sina 38 år. Och som vanligt vill jag bara hålla henne hårt för hon känns lika skakig som min själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar