käftsmällen

Vi pratade i telefon igår natt. Med min blödande mun om min blödande mun. Att jag skulle förblöda. Hur livet skulle rinna ur mig genom munnen. Hur kroppen skulle bli livlös, likblek, så där transparant som döda är.Hur sängens madrass skulle fyllas av mitt blod. Hur den skulle bli röd. Alldeles drypande röd. Droppar skulle droppa mot golvet under, små blodpölar under den röda madrassen med vitgulgenomskinliga döda mig på.

Sen blev vi oroliga, att bilden av den estetiska döden skulle bli verklig och vi pratade ett bra tag där i mörkret om hur osannolikt det vore.