Dåitin´

Då, för nio årsen, Fotade jag mycket. Folkhögskolor och mörkrum. Jag tog det allvarligt och jag var slarvig. Alltid rastlös och brydde mig inte mycket om teknik eller dammkorn. Ville bara ta bilden.

Sen blev det dokumentation. Mycket dokumentation av fester med engångskamera. Bara färg för mörkrummen lämnade mitt liv med folkhögskolorna.

Nu har jag en digital pocket kamera, jag har photobooth. Fortfarnade slarvig. Tar bilder varje dag. Mycket mig själv när jag är snygg eller trött. Mycket siameserna. ganska mycket snö, sol, vind och mörker. Lite vänner.

Jag fotar inte som då.

Tyra den lilla

Hon är så liten. Än. Åren går men hennes litenhet består.

slappdag no8

Lever farligt. Ligger på rygg med en hård karamell i munnen. Jag suger och leker med den mot mina tänder. Den smakar saltlakrits på ytan och under kommer något syrligt.

Jag googlar fluffiga kittens. De här är ragdolls. De här påminner om koalor. De med mörkt över nosen iaf.

Olof Palme

På dagis gjorde jag Ronald Reagan i lera. Timo gjorde Olof Palme. Bägges näsor var ganska utmärkande. Gör dagisbarn idag Obama och Reinfeldt?

Olof Palme sköts den 28/2 1986. Då var jag sju år. Minns att vi var i Fredrika och när mörkret föll kom skräcken att rikets ondaste man flytt in i inlandskogen. Att han låg gömd i svärtan bakom fönstren, i skogen som omgav huset. Västerbottensgårdens alla vinklar, vrår och underliga små rum blev hotfulla. Trappan upp till rummet där vi, min bror och jag sov, var en tuff match att våga bestiga  kvällarna under fredrikavistelsen.

Fantombilden av mördaren dök upp. I tidningar. I teve. Så höll det på i en evighet. Så dök Madonnas nya kille upp. Jag blev så skrämd. Ser ingen att Madonnas nya kille är Olof Palmes mördare. De var identiska i mina ögon.

alexanders ragtime band

På jobbet på äldreboendet:

En sitter vid fönstret. Med en vevande hand upp och ner sjungs agressivt: Kom och hör! kom och hör! alexanders raggtajm band, kom och hör! Kom och hör!

Från en soffa, där tre sitter och jag börjar en annan sjunga högt: kåmmen här, kåmmen här, alexandersh rrrrraggtajm band, kåmmen här, kåmmen här. Samma som sjunger från soffan vänder sig till en tredje och säger: sjung du med, tillbaks kommer en talande tydligt stämma: Alexanders Raggtajm band.

Hos mormor och morfar i köket efter jobbet. Mamma diskar och jag nynnar på biten. Mormor börjar också sjunga och en enkel scatsång uppstår mellan oss. Mormor tar några dansteg och tar i med orden i refrängen: kom och hör, kom och hör, alexanders ragtime band, kom och hör . . .

isabelle

Inget dagljus än. Frukost äten, teet dricks. Snart på jobbet. Nynnar till stråkarna i aznavours isabelle. Nynnar isabelle, isabelle, isabelle, isabelle.

samojeden

bildsöker samojeder när jag borde sova. 06:45 börjar mitt arbete imorgonbitti. Men fina är de och fint är det med så många.

Dagmar Ebbesen

Två bruna korthåriga taxar ska hon ha haft. Om det var hon jag läste om i en allers eller en hemmets veckojournal på ett sofflock en sommar i Fredrika för ca 20 år sen.

Det var i köket, ett kök med golvlucka till kallkällaren. Det fanns en korg med gamla veckotidningar. Fönstren var gamla och ojämna.

Där fanns en artikel om henne. Om det nu var hon. Om hennes liv. Det jag mindes var taxarna och att hon tog sitt liv år 1954 sextiotre år gammal. Om hon hoppade i sjön eller hur det nu var, minns jag inte.

Mrs. VIKKI CARR - IT MUST BE HIM (Belgium 67')

Fantastisk. Men än mer fantastisk på svenska med Siwan.

F.M.

Hela jag är full av spänningsvärk. Ingen kraftig värk. Bara en spänd ömhet. En nästan omärklig värk som lägger dimma över rörelser, tankar och intryck.

Imorgon åker Carolina öppet spår i Wasaloppet. Hur knäppt är inte det.

Just nu dödar miss Jones en smutsig strumpa i sängen, lakanet har släppt och den trasiga madrassen ligger synlig.

dagens tidningskörd

De jag köpt, den jag prenumererar på. Härliga hund för bostonterrierns skull. Love för Lea T:s skull. Minnenas Journal kom i brevlådan.

over the rainbow

Som Dorothy. Som lite wicked witch. I en och samma. Så blir de knälånga längderna på mig. De smala vaderna, som pinnar ner mot stora fötter- Häxan. Ett smalt liv, det ljuva i tyget - Dorothy.

Clark Kent no2

Clark Kent

Kanske mina drömmars man. Nörd i glasögon. Moralisk, tafatt. En hunk full av muskler och kraft under alla påklädda fel. En som inte jobbar på att verka bättre än en är.

Suck.

Drömmer jag om en man ur seriealbumen, ur filmerna, ur fantasin.

suck.

Wayne King - Dream A Little Dream Of Me, 1931

Marlene Dietrich - Three Sweethearts Have I

ledig

På bilden är det förmiddag och jag borstar tänderna efter att ha ätit två smörgås med morgontorr mun. Drack en kopp earl grey också.

På bilden är det innan jag gick ner på stan. I de trasig vinterkläderna jag har för vana att gömma mig i. Innan café med vän klädd i promenadskor från ecco, mjukisbyxor, minkpäls, diamanter och röksug. Vi drack nästan kall varmchoklad med grädde och snön föll luftigt utanför.

Bekanta vid kaféborden och en plötslig blyghet drabbade mig. Mumlade något, log, vinkade åt dem. Inte mer.

Sen höll jag låda hos mormor och morfar. Morfar såg skidåkning på teven. Mormor och jag åt kakor och skorpor, hon med en kopp kaffe, jag med en kopp te.

Idag fann jag mig petandes näsan med båda händerna, med båda näsborrarna fulla av fingrar från vardera hand. I stereo. Denna torra vinterluft få kusarna att flockas.

bokrar

Gick loss med lånekortet idag. En lyckad tur ner i universitetsbibblos magasin. Ingen klämdes, ingen stred för sina hyllor. Jag plockade famnen full, stoppade mig, la lite tillbaka, gick därifrån med finaste hollywoodhistoria i biografiform.

nysnön

Som vår, som körsbärsblommor. Så såg den nyfallna snön ut på träden. Vi log och frös och allt var dämpat och tyst.

Dynastin no2

Han heter Dexter men kallas Dex. Så här går tugget när han är kåt. Vilket han är ofta och alltid på Alexis.

käftsmällen

Vi pratade i telefon igår natt. Med min blödande mun om min blödande mun. Att jag skulle förblöda. Hur livet skulle rinna ur mig genom munnen. Hur kroppen skulle bli livlös, likblek, så där transparant som döda är.Hur sängens madrass skulle fyllas av mitt blod. Hur den skulle bli röd. Alldeles drypande röd. Droppar skulle droppa mot golvet under, små blodpölar under den röda madrassen med vitgulgenomskinliga döda mig på.

Sen blev vi oroliga, att bilden av den estetiska döden skulle bli verklig och vi pratade ett bra tag där i mörkret om hur osannolikt det vore.

Dynasty | Alexis/Joan Collins Singing & Dancing

en slagen en.

Igår la jag mig smått blåslagen. Blåmärken från jobbet, på armen, gulblågrönalilagråmärken på den bleka armen. Som en sjuk såg jag ut.

Hemma: Borstade tänderna. Böjde mig fram mot kranen för att skölja munnen, så hugger det till i mig, en smärta som får mig att tappa tandborsten att vifta mer armarna, att flyga upp. En siames hade landat på min framåtlutande rygg, en siames med klorna redo att hålla greppet.

så släcker jag. Det är mörkt. Jag böjer mig fram för att plocka upp en kudde från golvet. I mörkret smäller det till. Det blixtrar. Smärta tränger åter genom mig. Något högg till och det det börjar smaka järn och salt i min mun. Blod. I rummets svarta hade jag missat stolen framför mig. Missat stolsryggen jag böjt mig ner mot. En stolsrygg upp rakt under överläppen och en blödande reva i tandköttet. En ömmande överkäke. Står vid spegeln, känner på tänderna, de sitter fast, men blod sipprar och jag spottar. Fyller munnen, sköljer. Allt är rött mot det smutsiga handfatet. Tänker att blod har mycket färg.

i motljus i klänning mamma sydde. Sent 70-tal och drömmar om ljuvt.

dynastin hooked at last

Kanske är jag åter hooked på Dynastin. Linda Evans Krystal är fortfarande och än, snyggast i tv. Joan Collins alexis är sexigast och roligast.

Och nu, vem är det som skickar violer till Claudia, som skriver under med signaturen lancelot, vem är det som ringer hotfullt till Krystal och hälsar via tjänstefolket att allt hon älskar ska tas ifrån na, vem? Nu är en dyrgripen till hästen kidnappad, är det samma? i alla tre fallen? One never knows with dynasty. Allt kan hända. Kan det vara claudias förre äkta man och Krystals forne älskare som återkommit från de döda i djungel där han dog, är han tillbaka full av hämnd månne, den goda mathew som i kamp mot döden blev bitter och svart i sinnet? Spännande.

dagsdimman

Det fanns en ångest natten som var. Den lindrades av en vän då, via telefon. Men sömnen var dålig och morgonen tidig.

Jobbet flöt. I dimma. En ljus fin dimma.

Hemma fick jag kontakt med en vän. En kopp kaffe på universitet klockan 15. Vi träffades, så längesen vi sågs. Hon tog kaffe med mjölk som hon drack långsamt. Hon brukar dricka svart. Jag drack dr pepper och åt en lakritspipa.

Ville ner i magasinen på universitets bibblo. Ville trycka knappar. Reste mig, min mobil for i golvet. Hon plockade upp. Sen stod jag vid en cylinderformad tunna, stod. Försökte känna, se om det var häri petflaskan skulle. släppte och hörde hur plasten slog mot tomburkar däri.

Nere i magasinet tryckte jag på en knapp. Hyllan började röra sig. Den stannade till. Hakade upp sig. Det pep. Då såg vi skylten om att kolla så ingen klämdes. Jag hade klämt någon. Min vän gick och bad om ursäkt. Jag skrattade tafatt och rabblade obegripliga lustigheter. Ville komma åt den hyllan. Där fanns en massa filmböcker. Böcker om garbo, en om asta nielsen, en om Brando och chaplin och hepburn och tracy. Vid nästa försök mötte jag åter motstånd. En från andra sidan tryckte en annan hylla. Det pep från våra håll och ingen hylla rörde sig. En kamp. En kamp hon vann.

Dimman är än kvar.

tupplur

Sov någon timme. Efter 17:00. Då slöt jag mina ögon. Drog av mig jeansen med ögona slutna. Pyjamaskjortan hade jag redan på. Siameserna kröp nära inpå. Där låg vi stilla och jag somnade.

Vaknade. Det lukta unket, geggigt, mjukt, starkt. Det var jag. Min öppna mun nära väggen, min muns doft tillbaka till mig.