nattlampa

Det är fredag kväll. Jag har sovit. Jag ska på fest. Inte nu, först efter dusch och pimpning, efter middag. Låg i sängen. En lampa tänd. En lampa som fick mig att känna som barnet, mörkrädd igen, med lampa tänd i mörkret.

Varje gång jag vakna ur sömnen efter huvudvärk, när magen är varm, när nacken är varm, när värken släppt, innan ögonen öppnas tror jag att en lampa skiner på mig, ett mjukt varmt sken, ett tryggt sken, ett lampsken från barndommen, en sänglampa.

När jag öppnar ögonen så är ingen lampa tänd, det är bara mörker.