När jag var liten ville jag se ut som Ginger Rogers. Det vacklade lite när jag läst att hon var rödhårig, men jag behövde bara vänja mig och snart tyckte jag att rött var den finaste färg ett hår kunde ha.
Här faller snön, inte här hos mig, utan hos dem, hos Ginger och Fred. Här är den isig och tunn, snön alltså, hos dem är den fluffig och singlande.
Är så förtjust i snö, men inte har jag den för skidor eller andra äventyr, den är fin för drömmar, dagdrömmar och fantasier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar