Mina tvillingar

Men så klart är de inte mina. De är varandras. Eller sina egna. Vi delar loge, vi spelar i samma opera. Vi bär bänkar bl.a. Det är vår uppgift. De har gjort allt. Eller de har gjort mycket. De har varit mannikänger, de har kört buss, i sverige och genom europa, de har kört fordon i det millitära och en är sergant och den andra något annat. Nu har de mer vanliga jobb, en på universitetet och en annan på Länsstyrelsen. De känner alla också. De kan peka på någon och säga: han har jobbat på resebyrå. De fick sina roller via en sömmerska som gick på samma magdanskurs som de.

Man får önska sig något när man hamnar mellan tvillingar. Det har de sagt.