onsdag 13 oktober 2010

den trettonde cavalieren

Är så rädd för Satan.

Drömde. Låg på min säng, en varm kvällsol sken in, såg stadens siluett utanför. På en hög pall brevid mig satt Hasse Alfredson i fluga och kostym. Han kommenterade filmen vi såg. Det var den enfaldige mördaren, men Stellan Skarsgård såg ut som han gjorde i Bombi Bitt. Han var en ung spoling i svart hatt och med halmstrå i mungipan. Hasse sa: Du tror det där är Stellan va? Jag svarade: jag vet att det är Stellan. Hasse sa: Du har fel, vi kunde bara hitta en som log så och det var Satan. Jag såg närmare på skärmen, såg att Stellans breda leende var stelt, att ansiktet var en mask av trä och läder. Så vippade masken bak och något svart långt for under min säng, den jag låg i. Jag for upp! Satt skräckslagen. Så slog det mig att det var mörkt, en svart natt, inte någon kvällsol. Allt vara bara en dröm.

Det är några år sen jag drömde den drömmen. Jag bodde i en annan lägenhet då. Men Satan är skitläskig.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar