Men Gregory Peck. Också han fin som få. Fin som få i några år. Greg hade sköntheten, inte charmen, Gregs charm kom sen, när åldern gjort honom vithårig, redo för cameos i storfilmer. Men där fanns några år då han bara verkade stor i sina kostymer, stel och alltför duktig. Utan lekfullhet. Men allvaret klär ungdommens skönhet. Därför är han som finast med Ingrid Bergman i Spellbound och deras filmiska kärlekshistoria börjar med en lunch i det fria.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar