födelsedan och snön

Vaknade tidigt, efter bara fyra timmars sömn. Klockan var strax efter sex och siameserna rusade över mig. Så gick morgonen. Sen somnade jag. Vid tio. Sov till ett.

Till mamma, snön började falla. Den yrde bara lite. Som kallt damm. Men det tilltog. Föll allt tätare. Sen blev allt vitt. Och tyst. Och Dämpat.

Mina systrar kom hem. Min bror tittade förbi med dottern sin och flickvännen. Vi åt en färggrann tårta. Vi drack te eller kaffe. Jag var glad. Så pepp. Kanske sockerhög. Eller så är det de här tabletterna jag tar. Sen dansade vi runt, jag och systrarna till Jag ber dig.

Hem med buss, i nya skorna, ett par uggskopior. Snön föll än tätt. I jeansen och av med tio kronors klänningen. Med turksjalen, uggsen, med snön och mössan och vantarna kände jag mig som en amerikansk filmstjärna på sundance filmfestival. Lekandes i snön vid pr-fotografering, lagom boho, lagom trettiplussnygg, lagom indipendent, lagom storstjärna.

Träffade Kattis. En Kattis som vurpat med cykeln i snön, med en bukett blommor till mig. Vi såg på snön utanför som föll och folk som gick från bion. Vi mindes låtar med Aaliya, Mariah, Toni, Dr Alban, Lou Bega, Outcast, R. Kelly, Britney, Shakira.

När Kattis gick ut för att röka följde jag med. Hon pekade mot det håll hon fallit, vi såg reklam för en film med ugglor, vi fotade, Hon rökte. Snön föll.

Vacker snö på min födelsedag. En solig höstdag blev vinter. Vinter och snö är sagor. Det är Gösta Berling som jagas av vargar, flickan som fryser ihjäl drömmandes tittandes in i svavelstickor, det är drottningen som alltid låter vintern råda men utan jul. Vinter och snö är magiskt, som disney men med faran ständigt lurande.