måndag 23 juli 2018

Svetten.

Det rinner om mig. Inte först, inte när jag cyklar ner mot stan, inte när jag klivit av cykeln och leder den över torgen och längs gågatan bort mot affären som säljer kattsand. Gör så för att kjolen jag har på är fin, för att den är nog lång för att riskera åka in i cykelhjulet och får jag inte visa upp den så var den ett meningslöst, på gränsen till besvärligt, val. Så jag låter kjolen vaja med i vinden, lätta lite lätt, så just ovan knät skymtar, går gågatan fram, över de båda torgen, fram till den stora vägen, som en gång var E4:an. Väntar på grönt, nu cyklar jag över, svänger direkt till djurbutiken, går in. Då kommer svetten, känner överläppen fuktas, droppar bildas på pannan. Inte orimligt mycket, helt hanterbart, helt rimligt. Ändå är butiken sval.

Lämnar butiken och sätter de tio kilon kattsand på pakethållaren. Leder cykeln tillbaka, gågatan fram, över de två torgen. Låter vinden och gången få kjolen i rörelse. Kommer till Nygatan, efter att ha svängt och gått uppför rådhusesplanaden en bit. Där sätter jag mig på cykeln och trampar hemåt. Det känns skönt, tar backarna upp till mig i ett svep, utan att gå av, rullar lätt gatan fram, kommer till min port. Kliver av, letar nyckeln i väskan, svetten forsar som till nu. Känner hur den kommer ur alla porer, att ingen yta av huden på min kropp tycks fri från vätskeutsläpp. Får fram nyckeln, går in, solglasögonen börjar glida ner längs näsan av all vätska som strömmar fram. Kommer in i min lägenhet. Klär av mig. Står naken med en rännil mellan brösten, ner över naveln och vidare. Fläktar med ett magasin. Men inget får svetten att stanna av.

Vill inte lägga mig ner, vill inte blöta ner soffan och sängen. Blir stående. Messar med en vän, vi ska bada. Svetten bara fortsätter. messar att när denna svettfors lugnat sig så kan jag klä mig, då kan vi cykla till sjön. Men den lugnar sig inte. Det bara rinner på. I en kvart, tjugu minuter. Dricker vatten. Så stannar den. Möter upp min vän. Vi tar oss upp till Mariehem, hon köper burgare på Burger King och i kön kommer svetten åter över mig. Ställer mig ute, väntar på na i den fläktande vinden. Googlar om det finns faror med detta svettande, men google lugnar, vilket i sig var en överraskning.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar