Är på jobbet, öppnat fönstret till rummet mellan avdelningarna. Lagt mig på golvet då min rygg ömmar. Gjort några övningar för ryggen, läser i en bok mellan larmen. Natten är blå och mörkare än igår. Huset är varmt, hett, bara två meter ifrån mig, dit den svala nattluften från det öppna fönstret inte når, är det kvävande varmt. I korridorerna. På de boendes rum. Där har luften stannat. Där ligger den ogenomträngligt tjock.
Det är lördag. Natten mot söndag. Snart drar de som festat hem, hör vissa av dem här utanför, tjej och grabbgäng. På cyklar, gåendes, i taxi. Hör dem in, röster som passerar, bara ljuden, inte orden, cykelhjul och pedaltramp når mig, en skateboard. I natt åker vissa hem tillsammans. Ligger på golvet och minns det pirret, när något mer uppstått, en spänning som tycktes ömsesidig, darret i magen och kyssar som följde. Eller de missade chanserna, ens vackre väns trevande hand in i min och jag som släppte och rusade vidare.
Vissa av dem som följer varann hem i natt blir kära. Det känns fint.
Nu släcktes gatljusen, nu har gryningen börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar