De kommer varje sommar. De vandrar in genom dörren från uteplatsen. De har en stig in i mitt kök. Upp på köksbänken. De kryllar runt där. Ibland när jag lyfter på något, en kopp, vattenkokaren, eller en tom kattmatsburk väller de ut, åt alla håll. En morgon när jag kom hem från jobbet var nektarinerna i fruktfatet täckta av svarta prickar, det var myrorna, de var överallt, lyfte en nektarin och de vällde ut ur ett hål i den. De hade ätit sig in i den, börjar göra gångar genom fruktköttet.
Deras stigar här hemma ändras lite under sommaren, från att ha gått rakt över golvet från dörren de kommer från, tar de nu en liten böj, som går nedanför min säng och jag snurrar som runt i min sömn, ibland faller ett täcke ner på golvet och när jag vaknat till och drar det upp igen så finns myrorna i täcket. Inte många, kanske fyra-fem stycken som klättrar över mig.
Ibland dödar jag dem, trycker fingret på dem, mosar så snabbt jag kan. Ibland tar jag en trasa med klorin och torkar upp dem i. De dör då. Får massor i ett svep. Men oftast knatar de på, fram och tillbaka, genom mitt hem. Tror de bor i min ena rosenbuske. Vill ha rosen kvar. Den har jag haft i snart tio år, den har frodats och blommat. I år var den vackrare än nånsin, blommor i överflöd, för att nu, under torkan, börjat se mer och mer ledsen ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar