Går ner för ett kvällsdopp strax före kl nio. Har den tunna kimonon öppen över bikinin. När jag kommer ner har värmen gjort mig svettig. Vår plats här uppe, plätten mellan husen, ligger i skugga. Kvällssolen överrumplar mig, den är fortfarande het. Jag går ner i vattnet, det är svalt. Doppar mig. Simmar några tag. Ser då att det finns folk längre bort, en kvinna som vadar runt vid en brygga och en man som sitter på den. När jag klivit upp, min kropp blöt, fryser jag inte, hålls varm av solen. Tänker att det är overkligt. Denna värme. Denna hetta. Går ner i vattnet igen. Simmar, men undviker att åka för långt ut över den mörka kanten, ut över det djupa.
Uppe i husen igen. Lyssnar på musik, sitter ute, i bara kimonon nu. Fönster och dörrar står ännu vidöppna. Men ingen vind drar fram, ingen svalka tycks finnas annat än i havet. Börjar se en film, en svalka kommer, en fukt i luften och jag stänger dörren, stänger fönstren. Ett av fönstren, ett vi sällan öppnat, som vi fått banka upp, bara lite lätt, ett krafttag för att få det att gå upp, tidigare idag, stänger jag nu. På fönsterbrädet ligger en hög gröna och gula larver. Jag hajar till, ser att det i karmen finns fler, som i hyllor, de ligger där, matta och livlösa. Jag tar ett stämjärn, skrapar bort dem, puttar ner dem på däcket, tänker att det var dem, deras bo, som gjort detta fönster så svåröppnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar