Docksta 13/7

Det är så torrt. Marken krasar under våra fötter. Gräset har på sina ställen nötts bort, är grå dammig jord. Även trädens blad har börjat gulna på sina ställen.

Vi sitter ute, ätit vår frukost. Vi är i Docksta just nu, min syster, hennes pojkvän och jag. Åskan har mullrat och grannen kör hårt med en maskin som brummar. Ett konstant brummande, några enstaka pauser, i varje paus hoppas vi att han ska vara klar, men snart fortsätter brummandet. 

Först lägger sig en tunn hinna moln för solen, den blir tjockare, skuggorna försvinner. En katt kommer, en stor härlig fet katt. Spräcklig med svart svans. Som en ödla och katt i ett. Som ett litet välgött lejon, med alldeles för litet huvud, går den över vår gård. Från skogen, förbi äppelträdet, upp för den vilda stentrappan till uteplatsen i slänten, den som håller på att falla samman, den som en gång hade en damm nedanför sig, där vattnet porlade och små fiskar simmade. Små fiskar, som en annan katt, från en annan generation, brukade norpa, vilket störde morfar. 

Vi sitter på däcket, ser på katten. Katten som lägger sig på den blå träsoffan där uppe. Som sträcker ut sig. Min systers pojkvän går upp, katten kommer honom tillmötes, den åmar sig för hans händer, den gnider som mot stolparna, den lägger sig i gruset och vänder magen mot honom. 

En vind tar i, den slår igen ett fönster, den får med sig gula blad från träden som regnar ner över pojkvännen och katten uppe i slänten. Med vinden kommer en doft av rök. Pojkvännen går ner och jag går upp. Katten har hoppat upp på en sten, en bit från den blå soffan, från uteplatsen i slänten. Den ser på mig med sina runda ögon i sitt runda ansikte, den jamar ljust, den höjer sina små kinder, så de blir fluffiga runda bollar ovanför de små vassa tänderna. Den kråmar sig lite till, gnider sig mot stenen den sitter på. Men jag når inte fram till katten. 

Runt oss hörs ett svagt prassel. Från alla håll. Glesa tunga vattendroppar som landar mot den torra marken, på torra löv. Det tar en bra stund innan den första droppen träffar mig. Katten hoppar vidare uppför slänten, jag vänder ner mot huset. Sakta blir trädäcket som omger huset prickigt.

Nu har grannens maskin tystnat och solen skiner åter. Kl 13 idag ska regnet komma på riktigt, enligt smhi.