Fick en längtan efter gröna löv och gator fria från is och snösörja. Efter asfalt som inte har snön hårt packad över sig. Jag brukar så sällan längta efter sommarhalvåret. Så dumt att göra det i mars. Iaf här uppe. Vintern som kommer i oktober/november. Vintern som är borta i maj. Så dumt att längta efter något som är så långt bort och så kort. Men en sommar kan kännas evig här, det kan den när kroppen varit solvarm i veckor, när fötter glömt hur det är att gå på halt underlag eller hur armar inte längre minns hur en klär på sig lager av lager av varma ytterkläder, när ögonen inte upplevt ett ständigt mörker utan endast sett ljus i någon månad. Då är sommaren evig och det kalla vintermörkret anas bara som ett liv en en gång levt i en annan tid, som en annan person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar