Skulle ha klippt film igår och idag. Men blev hemma. Kände mig avslappnad. Liksom sjönk ner, lutade mig tillbaka och skippade mina planer. Bläddrade i tidningar. Såg avsnitt på avsnitt på avsnitt på avsnitt på avsnitt av serien Mom. Såg Whirlpool och The Mirror Crack'd. Och var så glad över allt jag har. Alltså allt jag äger. Alla prylar. Var full av materiell bliss. Strök över möbler, nä hungrigt klämde på mina möbler, tryckt min handflata så djupt ner i stoppningen det gick, kände dess bounce, dess struktur, till det att det tog emot och sen följde med, lät handen vandra mot och med tygets riktningar. Ville liksom skopa upp mina möbler, fylla handen med dom och äta upp, svälja fåtöljer, sittpuff och dagbädd, handfull för handfull. Hur skulle den guldbruna eller röda sammeten smaka? Den naturvita manchestern? Sittpuffens grova vita tyg med lite gult i?
Dammtorkade även bord, puffade kuddar och kände fullkomlig pickande lycka. Kanske var där en liten törn i min harmoni, att jag ska sluta göra saker, sluta skapa, bara landa och stanna. För det hade ju just hänt, första luckan på länge att kunna klippa film och jag bara lät den va, fyllde den inte med mitt skapande, bara med mitt ägande. Kanske är ägande vägen till den sanna lyckan? Köpte iaf kuddar för 1500 kr, beställde, från nätet, på faktura, för de pengarna har jag inte så här långt bort från senaste löningen. Men alltså, ivern, det sprudlande pirret, detta köp och denna hittills ett dygns väntan på produkten inneburit är toppen. TOPPEN!!
Minns inte sist jag hade så lite pengar som jag har nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar