Det föll snö igår. Vet inte när den föll, men när jag gick runt här hemma och släckte såg jag att den hårda smutsgrå snön blivit böljande mjuk och vit. I dag strålar det vita. Det är liksom ljusare än någonsin. Så känns det iaf. Vårsol och nysnö.
Jag har varit gömd i några dagar. Eller bara igår. En dag av att vara gömd. Ville inget annat. Vill inget annat idag heller. Såg fyra filmer (Three Days of the Condor, Andra Akten, Cheri, Baba Yaga) Dammsög. Tränade. Duschade. Åt. Pratade i telefon med Mysan.
Dagen innan var det filmfika. Vi var inte många, bara en ny. Men en ny är ju rätt bra. En ung aspirerande manusförfattare. När fikan var över skyndade Janne iväg för att hinna till Godzilla X Kong the new empire. Jag såg honom gå 150 m framför mig, såg honom röka en cigg, såg honom gå in på Filmstaden och jag tänkte då att jag vill också se den filmen, så jag följde efter. Tog en plats på samma rad som Janne, men två säten bort, mest av artighet, att jag inte skulle tränga mig på. Inne i salongen var det pappor med sina söner i åldrarna 8-12 år. Jag blev rörd ett antal gånger, en ensam jätteapa liksom, så relaterbart, som söker och söker. Och sen när Godzilla och Kong fann varann, dessa tidigare ärkefiender, de rusade fram i enad trupp och då hade jag kunnat börja gråta, det var nära, men gråten kom när ett barn valde sin mamma, alltså inte sin biologiska mamma, utan en kvinna som tagit hand om henne sen förra filmen. Jag har dock svårt att sammanfatta vad Godzilla x Kong handlade om, men MYCKET hände.
Veckan innan såg Signe och jag äntligen Dune part 2. Vi som försökt se den två gånger tidigare, men med hinder varje gång. Nu var Signes vän Sebastian med. I två timmar tyckte jag att Dune part 2 var otrolig. MÄKTIG. Vyerna, sanden, ljuden, ansiktena. Men när slutstriden närmade sig tvärlessnade jag. Ville inte se en nyans av ockra nånsin mer, aldrig känna hur ljudet får ett biosätet att bullra och skälva. Ville inte att något någonsin mer skulle vara pampigt och ödesmättat. Jag var övermätt. Längtade efter regn i storstad och människor som pratar känslor på cafeer och barer. Kommer ändå se fram mot part 3, för visst måste en sån komma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar