Köket.

Har släckt i vardagsrummet, i hallen, står i sovrummet och drar på nya påslakan. När jag är klar går jag för att ge katterna mat och byta deras vatten. Det är tänt i köket, mörkt bakom fönstret, de tända lamporna speglas i dess glas, natten är här. Synen av det upplysta köket gör mig gråtmild. Så oväntade saker som gör mig gråtmild. Får gissa mig till vad det kan vara. 

På ett sätt är det mitt drömkök. Hela lägenheten är min drömlägenhet. Kommer aldrig få en bättre och kanske är det det, att här kommer jag stanna, det finns ingen tydlig rörelse härifrån, det finns inget framåt.

Får också en känsla av att jag flyttade hit för sent, den blev min för sent i livet. Hade det varit för 15-10 år sen hade jag haft hjälp av den, i att bygga min identitet, mitt självförtroende. En passande lägenhet för en singel i trettioårsåldern. En ändhållplats för nån 40+-

Tänker att jag vill bjuda på fler middagar i mitt kök.