En pläd jag köpt levererades snabbt. En för mig dyr pläd. En pläd som vi som arbetar inom äldreomsorgen inte ska lägga våra pengar på. Köpet kändes självklart härligt, uppiggande och gastkramande på samma gång.
Idag kom den, skulle hämtas på Ålidhems centrum. Jag gick dit. Solen sken. Ljuset var vitt och gult. Himlen alldeles blå. Inga solglasögon behövdes trots gasset, för solen är ännu inte så högt på himlen att den kan blända, träd och hus finnas alltid i vägen i stan. I februari kanske det blir dags.
Jag visade appen och han bakom kassan läste av den. Han gick och hämta paketet. Paketet var prickigt och med stora bokstäver stod namnet på märket. Jag drabbades av skam, så skyltat och vräkigt. Jag slet det åt mig, såg ner, såg inte på mannen i kassan, jag ville bara därifrån utan att bli sedd. Med sänkt blick skyndade jag mig ut, höll leveransen i famnen, hårt, omslutet så ingen text skulle synas. Kände mig så dum, i detta område lyxa med en sån pläd. Från det märket. Ingen här tjänar pengar. Varför var den inte inslagen anonymt? Varför så här? Prickar och stora bokstäver. Kände mig som en sellout. Såklart kan inte en som går på en hype och köper en vara av ett märke som syns överallt vara en sellout, det var bara det att jag tyckte det syntes att jag var lurad. Paketet i den miljön visade att jag var lurad, att jag varit för mycket på sociala medier, ville ha det jag sett mycket av, gått på något och ville vara någon jag inte har råd att vara.
Jag måste få sova lite, jag känner tröttheten bakom ögonen. Känslorna drabbar mig oresonligt och små saker blir stora. Jag borde även diska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar