tårar.

När jag skulle lämna hemmet för mitt andra arbete denna dag, kom tårar. Ögona blev röda och tårar rann. Men till arbetet var jag tvungen att gå. Så solglasögonen åkte på.

Blek, bakom mörka solglasögon. Där tårar trillade ner för ens kinder.

Shit! Vad jag kände mig glamorös, tjusig i min sorg/nedstämdhet.

Sen sminkade jag undommar tillsammans med Evorna. Då rann åter tårar nerför mina kinder, men nu pga av ett krampaktigt skratt. Skrattet gjorde hela kroppen välmående och jag log så smått hela vägen hem.

Synd att de inte går att tvinga fram, de dära skratten.