The Innocents.

Ser the innocents, en rysare i svartvitt från tidigt sextiotal. Barn som viskar med varann och krinoliner. Och damen vid sjön, upp ur vassen som en dimma. Barnet som står leende över sin sovande guvernant. Jag dras in och håret reser sig över mina armar, på min nacke. Verkligheten känns frånvarande, tills den trycker på i blåsan.

Jag pausar.

Ute har skymningen lagt sig och min lägenhet är mörk. Ingen lampa tänd. Jag ser upp. Ser ytterdörren. Tycker titthålet lyser, brukar det göra så? tänker jag. Så känns verkligheten frånvarande igen.

Nu sitter jag här, ännu ej gått på clo, väntar medan glödlamporna värms upp, får sin lyskraft tillbaka, jagar bort det dunkla och sprider ljus i min trygga verklighet.