Läste om min blogg på en annans blogg. Det var natt. Så fina ord fanns att läsa om det jag skrev att svetten lackade ur min nervösa kropp. För nervös blev jag. Läste om igen. Tänkte att jag nog missförstått något. Sprang runt lite här hemma, några hopp och några onödiga förflyttningar av saker.

Fina ord om "I filmerna jag ser" på en blogg jag tycker så mycket om. Jag skulle ju skriva om den bloggen, försökte formulera något redan i vintras. Men jag fegade ur, vågade inte. Ville skriva något om hennes katter, hennes blonda hår, ljusa uppenbarelse, om de svarta orden, om hemmet i ljus. Men tusan, jag fann inga ord. Och så skrev hon om mitt.

Någonstans där i natten, långt från verkligheten och vardagen växte en hybris i mig, en hybris i kombo med martyr. Formulerade tal i oscarsvinnares klass. Darr genom hela kroppen.

Ringde Johannes. Skröt och slog mig för bröstet med den flickigaste iver jag kunde uppbåda. Sen började vi prata om Lot från sodom. Det var ingen munter historia och jag blev illa berörd. När jag bläddrade i den första moseboken, där i bibelns början, insåg jag att Gud försökt förgöra människorna redan med Noa och syndafloden, sen, bara några sidor till, i Sodom och Gomorra.

Men tillbaka till det fina. Läs Martinas blogg. Läs Min soptunna.