Liza with a Z/sockerruset

Igår, denna lediga dag då jag skulle plöjt filmer, gjorde jag ingenting. Jo, jag såg slutet på Alla Presidentens män, den sista kvart jag somnat ifrån. Och jag såg Liza with a Z. Jag har vinylskivan, nu har jag Dvd:n. Teveshow från 1972, hon och Bob Fosse. 51 min lång. Och jag drack en och en halv liter pepsi.

Liza With a Z fick mig att börja gråta. Det är en glad show, det dansas och sjungs och utan större djup. Så klart. Och jag blev tårögd av varje nummer. Tänkte att hon var så fin Liza minnelli, tänkte på hennes mamma Judy, tänkte på Liza i Sex and the city 2. Det är så, när hon sjunger All the singel ladies, som dagens generation känner Liza. Det är mycket olyckligt.

Liza skrider in på scen, i vit smoking, allt är präktigt och påklätt, utom för den vita skjortan utan knäppning, den slutar vidöppen i byxlinningen och ändå trillar aldrig ett bröst ut. Halston gjorde kläderna. Halston gjorde 70-talet glamoröst med sina kläder, djupa urringningar, utan mönster, bara tyg som draperade kroppen. Halston hade en pekingese (det är en liten hund).

Jag tror alla manliga dansare i showen hade mustach.

Så här i efterhand förstår jag att det var all pepsi som ställde till min dag, det var den som satte koncentrationen ur spel. Som gjorde att jag såg många börjor av filmer, men stoppade efter en fem min för att kolla något, höra en låt, jaga siameserna.