Hur det bildas veck under hans haka, hur hans ansikte reagerar på allt, hur hans ögon känns äkta i sina uttryck, hur hans läppar plutar.
Han lever, så känns det, han känns så nära, inte som en man som varit död i 49 år, som skulle ha varit över hundra år idag, som var i min ålder på 1930-talet. Han känns här och nu.
Borde sluta vara kär i honom, det skulle vara vettigt av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar