Men tanken på blondare hår, blondare ögonbryn växer i mig. Min döskalle under huden skulle komma fram mer är jag rädd, med inga ögonbryn. Mina djupa ögonhålor bli djupare. Men tänk att åter få vara blond. Blond är som dimmridåer. Män ser blont sen ser de inget mer. Nu generaliserar jag, men en gång i mina highdays of blondering visslades det efter mig, ropades fräsch brud, visst jag var yngre och det kommer inte ske idag, men fräsch var jag inte, håret var som ett nystan av gummiaktigt fluff. En annan gång pratade jag med en av min brors vänner. Efter ett tag förstod jag att han inte visste vem jag var, han limmade järnet och trodde sig ha halva inne. Vi hade träffats ett år tidigare men då var jag naturlig till hårfärgen, nu var jag blonderad.
Nu vill jag bli någon annan, någon finare, någon magisk. Med ljusa ögonbryn, blonda kalla lockar och drypande läppglans, kanske det blir så, kanske blir det inte så, kanske blir det utväxt, mörk och påminnande, kanske blir det döskallen och utsuddad blekhet. Men drömmen är att bli en tilda swinton och pamela anderson förenad i en och samma blondin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar