bilder

Var som barn besatt av Veronica lake och allt jag sett av henne var den här bilden, den där hon ligger med håret för ena ögat. Var förundrar över bilden av Ingrid bergman med vanställt ansikte. Jag kände mig lockad, en del av mig ville också ha det så. Tänk all svärta, all dramatik ett ärr kan ge en människa. Och så ville mitt förpubertala dramajag ha det.

Idag prövar jag, åter, att låta håret falla ner över högersidan, över den inte lika nätta sidan, över den sida jag jobbar med att tycka är fin, men Idag jobbar jag inte med det, idag jobbar jag på att dölja.