Morgonen no 2.

Ser ut på natten, när den är som mörkast är den grå, utan skuggor, utan mörker. En ljus himmel över öde gator, utan dunkel, bara ett ickeljus. Vill ut då, vill röra mig fram på de tomma vägarna. Men jobbar och blir kvar inne, förutom de stunder jag står på balkongen och andas in nattfukten.

Morgonen kommer och arbetet är över, cyklar en omväg hem. I solen ner genom centrum, längs älven, Öst på stan fram, upp förbi lasarettet. Ute är det inte längre öde. Det susar förbi mötande, de som cyklar om mig, bilar och de som går. De har med sig dofter av nyduschat hår, parfym och rakvatten. Allt det som nyss skedde,  duschen de tog för en halvtimme sen,  parfymen de sprutat på sig för fem minuter sen, rakvattnet som baddats på när de stod där framför spegeln.

Det är varmt och jag är klädd för gårkvällens kyla. Svetten rinner till, mitt hår blir varmt. Kan inte låta bli att tänka på vilken doft jag lämnar efter mig. Efter tio timmars arbete, i den instängda luften som råder på avdelningarna, där luften luktar. Luktar hårbotten.