Det luktade bränt. Bara svagt. Jag lokaliserade doften till den ena avdelningen. Kollade tvättstugan, spisen, rummen. Men fann ingen källa. Natten var lugn, förutom att det bildats ett sug genom en stängd dörr. Dörren till den ena avdelningens tvättstuga. I det suget fanns ett litet tjut som gav luften en oro.
När patrullen kom för att hjälpa mig med bytena berättade jag att det luktat bränt. Patrullen frågade då om jag var mörkrädd, för han hade något han ville berätta. Jag blev nyfiken och tonade ner min mörkrädsla. Han började berätta. Det här var innan han jobbade på patrullen, han jobbade även då natt, men på en avdelning. De var två personal per natt. Det fanns en liten dam en kunde göra bytet på själv, vända henne i sängen och så. Så han gick in i hennes rum och där fanns den där brända doften. Han letade, kollade lampor, element, öppnade fönstret för att se om det kom utifrån, men fann inget. Då gör han bytet, hjälper damen i sängen och medan han gör det känner han kollegans hand på ryggen. Han vänder sig om, men där finns ingen. Snabbt avslutar han bytet och lämnar rummet. Hans hår på armarna har rest sig, liksom det gör när han nu berättar för mig. Han låser in sig på toan, men inser att ett spöke går det inte att gömma sig för. Han letar reda på sin kollega, som står i tvättstugan, där han tydligen ofta var. Tvättstugan är varm av tumlaren och torkskåpet. Men hans hår lägger sig inte, nu en kvart senare, i den varma tvättstugan, när han berättar vad han upplevt för sin kollega.
Resten av natten var jag lite skärrad. Såg någon i ögonvrån mest hela tiden, vände huvudet nervöst och rundade hörn och öppnade dörrar med andan i halsen. Inget hända. Förutom det ständiga och svaga tjutet. Och att röklukten kom åter, bara en liten stund, längst bort i korridoren. Jag blev stående där, sniffande, men så kom rädslan över mig så pass att kroppen flydde.
Natten ute blev aldrig mörk, bara dunkel en liten stund. Men dunklet rådde längre inne. Och jag litade inte på solen när den kom, vad som skulle synas i dess strålar som började tränga in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar