Hade kontakt med Johannes, skickade filmer av min cykelväg. Alla vyer jag såg. Förbi universitetet, lasarettet, upp på bron med utsikt över stan och den glödande himlen. För den glöder. Den delen av himlen som ligger närmast jorden, sen kommer ett stråk av luftigt rosa, sen en blåfärg jag inte kan beskriva. Vill säga neon, men det är inte helt rätt det heller. Men glöden skimrade i husens mörka fönster, de dit glöden nådde, där inte ett hus eller skog eller vädersträck stod i vägen. Min cykelväg nerför swingen, genom öst på stan, tog skolgatan, mot vasaplan, sen förbi Sara-tunneln, en sväng genom Haga. Där tänkte jag på L. Då en gång när L fortfarande bodde här, när jag sprang på honom en gång för något år sen, att han skyndat ifrån mig, just här, tagit trapporna istället för att gått en bit till med mig. Han valde den absolut närmsta vägen hem. En väg jag inte kunnat ta för att jag hade cykeln.
I den öde stan var det bara på Subway jag såg det lysa. Såg tre personer stå där, redo att beställa. Det var som en film. Den ljusa natten och dessa tre som hängde på Subway, kanske enda öppna stället i stan denna tid på dygnet. Tänkte att jag vill göra film om en av dessa nätter. Då det är ljust och varmt. 18 grader. Om att hänga med sina vänner. Funderade på det, funderade på vilka som skulle kunna spela. Tänkte åter på L. På att han är en bra skådis. Jag drar min cykel upp för gammliabacken, när jag tänker på detta. En bil kommer, jag ser upp mot den, ser L åka förbi. Han vinkar. Ser det hastigt, så det kanske inte hände, det kanske inte var han. Bara någon som drog förbi och vinkade. Någon ungdom som lekte med mig, var rolig.
Hemma äter jag min glass, tar bilder med datorns grynig kamera inne i dunklet bakom gardinerna. Klädd i skimrande guldiga plagg. Skriver till L och frågar om det var han. Det var det. Vi chattar förstrött. Jag skriver att jag just tänkt på honom innan han kom förbi i bilen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar