fantiserade ihop en sjukdom på vägen hem. När alla ben i kroppen kändes som om de skaver mot varann, som om skyddet mellan, brosket tror jag det är, nöts ut och inte växer åter. Så var sjukdomen jag fantiserade ihop. efter några år skulle det bli hemska smärtor med benknota mot benknota, en rullstol skulle bli mitt färdmedel, kanske motordriven. Jag skulle bli ynklig. Men eftersom brosket slutat växa och börjat nötas ner skulle näsan kanske bli mindre. Så skulle sjukdomen jag fantiserade ihop vara.