Kattis och jag skulle cykla och picknicka. Även om det regnade var det planen. Då under någon bro, kaffe ur termos, torra bullar ur en fryspåse. Men. Kattis mobil pajade. Och allt blev en misslyckad jakt efter en ny. Vi lyckades spärra hennes sim-kort. Det var inte lyckat att lyckas med. Det var ett misslyckande.
Cykeltur blev det, tur och retur till Ica maxi. Kattis rökte tröstcigg på tröstcigg och trampade cykeln fort fram. Jag försökte hänga med.
På Maxi fanns ingen mobil, ingen värd att köpa nu när sim-kortet var låst. Det blev en klockradio. Och sex paket cigg.
Hemma hos kattis igen. Vi drack vårt kaffe, vi åt bullarna jag bakat. Kattis försökte förstå klockradion, svor och hade sig. Jag fotade mig själv med självutlösaren, jag fotade av bilder ur hennes Elle. Kattis försökte sedan få en ny Puk-kod. Hon svor åter igen och hade sig. Fast någonstans, någongång, måste hon ha gjort rätt, för klockradion kom igång och en kod är på väg till na.
Sen cyklade jag hem och kattis till sitt arbete.
hahahahahahahahahahaaaaaaa underbart beskrivet! älskar att du stod ut med mig trots att jag befann mig i panikartad stress o inte var speciellt trevlig. nu borde vår vänskap räknas vara lika stark som ett blodsband jijiji
SvaraRaderadet var som lite trevligt ändå, fast synd på din mobil och ditt sim-kort. Jo, men vi är ju twinz och ständigt med likadan hårfärg som den andra.
SvaraRaderaDen sista bilden är så fin. Så trollskt norrländsk mitt i Umeå.
SvaraRaderaJag saknar både dig och Kattis. Våra distraherade möten.
Kram
ja, det är synd att du flyttat bort från oss.
SvaraRadera