Med stödstrumpor, i mörka tajta jeans. Knatande hem från arbetet under gassande sol. Svetten pärlade sig, den gav glans och blöta där pärlorna blev för stora och brast till ilar.

Hemma drog jag på mig en brunblommig sidenklänning. Vid och luftig. Den kunde ha varit tant fin, men kändes som Thomas Di Leva och inge fin men jag låg platt på soffan och kylde ner mig tills jag orkade byta. Min lägenhet är ändå en sval liten lägenhet. Här en trappa ner, med marken utanför och morgonsol.