en fika, ett regn och kattis.

Vi satt under en markis, kattis och jag. Vi gick ut när regnet kom. Luften var varm och folk skyndade förbi. Regnet slog ner i marken, på borden, studdsade mot oss i små stänk. Vi satt kvar för det var det här vi ville ha, ett sommarregn så nära inpå det bara går utan att bli blöt.

Solen kom tillbaka och vi blev fler kring bordet.

Kattis var snygg som vanligt. Kattis är nog lite extra. En gång, för flera år sen, hade jag och en annan kamrat stött på kattis på stan, jag bytte några ord med Kattis och sen gick jag och min andra kamrat vidare. Då sa kamraten med avund i rösten: vissa är så kvinnliga, in i minsta detalj, så där kvinnliga som du och jag aldrig kan bli.