Maj rullar på.

 Asfaltsarbetet utanför mitt hem fortsätter. En liten maskin, liten som en liten bil, åker fram och tillbaka och får huset att skaka. När den passerar just nedanför min lägenhet kommer en ton ur väggarna. Brummandet blir till en sång. Så passerar maskinen och tonen försvinner och bara brummandet återstår, ett brummande som känns, som får ens inre att vibrerar. Jag tänker på när det ska sluta, när tystnaden och stiltjen uppstår, kommer jag sakna vibrationerna, kommer jag sakna ljudet.

I förrgår var jag och såg Cullbergbaletten. Mysan hade fribiljetter och bjöd med mig. Salongen var mörk, en anade först bara att någon stod där och musiken dunkade som en blandning mellan club och fabrik och fick min kropp att vibrerar in till benen. Det var två föreställningar och när den första var slut släcktes all belysning, även ledlysena i trapporna och vi satt alla i mörkret tysta någon sekund. Jag hoppas jag kommer minnas det jag såg, jag vill inte glömma, men en glömmer ju, försökte minnas annat jag sett, mindes fragment och det finns ingen chans att återbesöka. I den andra föreställningen var det samma musik men dansarna putade med rumporna och svankade och jag blev avundsjuk på deras vältränade kroppar som verkade mjuka som gummi. Om jag kommer minnas denna så är det pga min missunnsamhet, min sorg över förlorad ungdom.

Det känns som att våren stannat. Ser aningen till grönt på trädet här utanför när solen når dess grenar. Min syster Signe sa igår att hon hoppas gårdagens regn får fart på våren. 

En förmiddag i maj.

Är såklart väldigt trött idag. Hjärnan känns svullen och benen tunga och kraftlösa. Ute har solen spruckit fram efter regn och vinden får dropparna på ett biltak att vibrera. Huset har skakat hela förmiddagen pga vägarbete. De lägger om asfalten på gården utanför och vi kan nu bara ta oss ut och in genom cykelförrådet.

Jag klipper inte på min film och har tappat tron på mig som filmskapare. Som skapare överhuvudtaget. Att Nätter och dagar i juli blev som den blev hänger bara på tur. Tror jag saknar något i mig själv, det där som får något att landa i folk, mitt bara svävar runt, ogreppbart på gränsen till ointressant. Ett spår av talang som aldrig utvecklas. 

Min hy är oväntat bra idag. Blek som marsipan. Jag ser trött och sliten ut, men bedårande. 

Försöker att inte köpa en dagbädd. Men det är svårt när en typ har råd. Att jag har pengarna, lite till, men med ett köp är bufferten nästan slut och jag har ännu inte börjat pensionsspara för jag saknar helt motivation. Vill bara lajva välbärgad ett tag till. Samla på mig vackra saker och prata om  tidlös design och kvalitet. Sen, om kanske fem år, lära mig leva på vatten, bönor och vad jag finner i soporna. 

Bild på härlig frukost pga vad jag äter nu när jag låtsat att jag är en konstnärssjäl. Se så röda och vackra tomaterna är. Bild på mig i denna stund vid mitt köksbord skrivandes dessa rader nån timme efter att tomatmackorna åts men med en ny kopp te som jag dricker av.

Krukväxterna och falsk spinn.

 Jag kan ha dödat ett stort antal av mina krukväxter, om inte så gett dem en tuff match. En Ampellilja tycktes blek och så läste jag att det kan vara falsk spinn och det är en liten en som suger livet ur växterna. De märks först inte, men sen åldras växterna i förtid och ser livlösa ut och så. Så jag slängde Ampelliljan och sen började jag fundera, för apsvansen har börjat skrumpna och även det är ett tecknen på falsk spinn och då sprayade jag alla växter med en såpablandning med lite t-röd i och sen slängde jag det mesta av apsvansen och så la jag de ännu härligt svullna och gröna bitarna av den i ett såpavatten och t-röd bad i några timmar. Nu är de satta i ny jord i krukan som jag diskat flertalet gånger. Det är mycket möjligt att det hela inte berodde på falsk spinn, men jag drogs med av mina oroliga tankar. Kan även ha överdoserat T-röden som bara skulle ha varit en liten skvätt.

Håret, håret, håret men mest om en promenad.

 Jag fick sova och så färgade jag håret och blev ung igen. Eller yngre. Eller ser bara inte ut som något grått  som smält fram under snön.

Var ute vid Mysans hus och sen gick vi därifrån in till stan igen. Vägen var slingrande och kvällen blev långsamt mörkare. Enda djuret vi såg var en sork som snabbt ilade över vägen. Vi gick i två timmar och nån hade en gammal Saab, en sån där bullig en som folk hade när de åt picknick vid damm- och kraftverksbyggen med medtagna bord och stolar på 50- och 60-talet. Saaben lät på långt håll. ivrigt och skärande. Så fräste den om oss och lämnade en doft av bensin som höll i sig i flera hundra meter. 

Vi handlade på Coop när vi kom till Tomtebo. Jag ville ha allt som verkade gott. Jag fick lägga band på mig och fick med mig stjälkselleri, chips, spansk korv, choklad, dipp och lakrits. När vi kom ut från Coop var det mörkt och Mysan frös och mina händer var stela för de var också frusna. Adam hämtade Mysan med bil utanför mig och sen åt jag knappt något av allt jag handlat och började se Dr Mabuse och den var så medryckande och fartfylld att jag höll mig vaken till kl 01.

Men här är bilder på mig och håret. Blir alltid så glad när jag färgat barret rött. Vet inte varför jag håller på med det där naturliga. Naturligt har aldrig smickrat mig och nu när det är gråsprängt än mindre.

 

Vindarna.

 Skulle gå ut från Ålidhems centrum. Genom glaset på dörrarna såg jag att luften blivit orolig och grå, löv och grus yrde runt och en ung man hade dragit upp sin jacka över huvudet som skydd och stod där stilla medan en mamma och hennes barn rusade mot dörrarna. Jag drog på mig solglasögonen som skydd mot dammet som yrde runt och klev ut. Allt stannade, vinden mojnade. Jag gick vidare hem och vid en liten park mellan kyrkan och mina kvarter tog vinden i igen. Den tjöt likt en gubbe som väser av smärta och åter yrde löven, men just där jag stod var det stilla och snabbt lugnade vinden sig, löven la sig mjukt på marken och jag gick vidare hem.

Morgonen.

 Först vaknade jag nån gång mellan kl 3 och kl 4. Det hade börjat ljusna och lyste grått mellan persiennerna. Somnade om. Vaknade igen ca kl 07:30. Ännu grått där ute. Vaknade då nervös. Nervositeten har hållit i sig och jag kan inte förstå dess orsak. Dock har den grå morgonen blivit en solig förmiddag. Har en känsla av att jag gjort bort mig.

1:a maj.

 Det här med att jag håller på att spara ut mitt gråa hår är nog inte så lyckat. Om vi säger att jag blir 86 år  så kommer jag ha varit gråhårig i halva mitt liv. Alla jag möter från och med nu kommer se mig som den gråhåriga och jag kommer ses som gammal. Antar jag. Jag är bara så lat så att färgning känns omständigt, samt så less på frasig hårkvalla efter blekningar och färgningar. 

Idag var det första maj. Jag gick i demonstrationståg. Det var fint. Sen fikade vi istället för att lyssna på talarna. Hemma åt jag en förpackning baklava och nu mår jag lite illa. 

Den där stora tröttheten.

 Jag träffade en vän för någon dag sen. Jag var så speedad. Som att jag aldrig riktigt var närvarande. Umgicks med andan i halsen. Dagarna efter, eller snarare nätterna, för de har varit två arbetsnätter nu, har jag varit andlöst tung i kroppen och knoppen. Som att stå upprätt och formulera något så enkelt som ett hej när en möter någon var en stor ansträngning.

Tror min trötthet är psykisk. Att min kropp inte alls var slutkörd, utan bara invaderad av mitt psyke. För nu, med de två arbetsnätterna avklarade och ännu ingen sömn, känner jag mig lätt i kroppen, speedad igen, ord i ett ivrigt flöde, en kropp med ett motstånd mot att sjunka ner i vila. Håret är inte längre smärtsamt tungt i sina rötter, huvudet och skulderbladen känns inte längre som bly att bära. 

Ps. Igår på dagen, i min sömn mellan passen, så vaknade jag till kl 14. Då var det mörkt. Så oväntat. Luften var nästan brun. Luften kändes tät och trygg. Det var mycket vilsamt. 

Ljustljustljuset.

 Alltså det här ljuset. Så jag tjatar. Men det är så genomträngande. Fönstren blir likt datorskärmar som står och öser på med vitt. Idag var det mulet och nästan smärtsamt ljust. Jonna var här, vi skulle plugga, men det gick så där. Hon sa: Varför är det ändå inte sol om det nu ska vara så här ljust? Så ljust och fult. Om två timmar, kl 20:50, går solen ner, det fortsätter vara ljust en stund efter det.

Jag har blivit bra på bild den senaste tiden. Mycket oväntat då jag är så ful i spegeln. Här är två exempel.

 Är så trött idag. Kröp in i sovrummet då eftermiddagssolen började ta över vardagsrummet. Tog datorn och började se en serie. Tänkte att jag behövde blunda en stund. En sekunds vila. Pausade serien. Slöt mina ögon. Somnade. Slocknade. Trodde att jag dog och spratt till med all kraft för att återuppliva mig. Detta upprepades. Två gånger trodde jag att jag dog och sen låg jag där, såg klart serien och funderade på vad felet är, på varför jag känner mig så groggy. Har druckit mycket te de senaste veckorna och tänkte att jag kanske O.D on Tea. 

April.

April är så ljus. Som att stället stänger och lysrören tänds och blottade av ljuset ser vi att vi bara är en samling trötta fyllon. Att utan lampor i olika färger som blinkar och flimrar och mörka hörn är lokalen bara en smutsig sal som antagligen luktar fis. Så är April. Ett skoningslöst ljus du inte kan fly,  som inte smickrar någon eller något. Brun och skitig och dammig. Så ser en något som ger hopp, en bit bort lyser en plätt av grönt nära en solvarm vägg, ett löfte om att ljuset mjukas upp när det gröna tar över. Må det gå fort. 

Ostrongänget.

 Igår åt jag middag med vänner på Rex. Vi åt ostron och råbiff och jag drack bloody Mary och beska droppar och vi var skräniga och flamsiga och det var ganska underbart. Såklart blev jag trött av den alkohol jag drack och när vi lämnade restaurangen var kvällen ännu ljus och ung. Vi köpte lösviktsgodis och jag njöt även av hur ljust det är inne på Hemmakväll, den butiken är verkligen upplyst på ett ytterst behagligt sätt. Mysan gick med mig en bit och vi insåg att det åter gått lång tid sen vi sågs och hemma igen såg jag Kardashians. Kims Makeupartist började böla för att han blev rörd över att Kim skulle hosta SNL och han hade jobbat med henne sen då ingen trodde på henne och sen grät de alla inne i den där sminklogen och jag satt framför min tv och grät och åt smågodis och bälgade i mig earl Grey. 

Jag stör mig på en sak hos en av de vänner jag åt middag med. Att han slutade följa mig på Instagram. Han följer de andra tre, men inte mig. Några månader hängde jag kvar och följde honom och fortsatte gilla hans bilder. Sen tog jag bort honom. 

Hopp om sommar.

Jag kan inte tänka mig att våren skulle komma av sig. Att det skulle bli snöigt och kallt igen. Morgonsolen skiner in, värmer golvet och när jag sitter i duschen med dörren öppen ut till hallen tänker jag att väldigt snart är det sommar, så snart att när jag kliver ur duschen, ut ur badrummet, så väntar en sommardag mig.

Jag borde köpa ett duschdraperi. Nån kastrull till också, samt tallrikar och glas och framförallt bestick. Nu kan jag bjuda väldigt få på middag. Samt en mutter till bordet så det inte blir så rangligt. 

Snön och kylan kan komma tillbaka. Den brukar liksom det. Nån gång i maj kanske, då kommer insta fyllas av bilder av nyfallen snö och små texter om det är ju femte maj eller nåt och ska inte västerbottensvintern sluta jävlas med oss.

Det är vår.

 Håller på att få en samling tygprover till olika möbler jag riskerar att köpa. De ligger på mitt skrivbord, mest olika sammetstyg. Det kom ett kuvert till idag, de tygerna gav mig inget, blaskiga toner av grått och senapsgult.

Det är vår nu. Ljusa kvällar. Varje dag blir minuter ljusare och det känns okontrollerat. Den trygga mörka natten blir kortare och kortare och ljuset jagar. Genom träden syns kvällssolens låga strålar genom dammet. Allt detta damm. Sandigt, kornigt, damm som landar på ens läppar och tänder och tunga och får det att knastra i munnen, får huden att kännas som sandpapper efter att ha gått i motvind. Vinterns smuts som ligger grå på gräs och väg och yr i luften. 

Jag går hem från Coop, kl är lite över 20. Har handlat rostbröd och marmelader, fikon och citron/apelin. Solen ligger lågt och det finns ett liv ute, folk rör på sig, de strosar med öppna jackor. Jag tänker att våren är smärtsam, men jag vet inte riktigt vad jag menar med det. Bara att den gnager lite, verkar kräva något. Något mer. Att den är för dem med aptit, för dom med lust.

Imorgon ska jag äta middag med ostrongänget på Rex. 

The lonely cougar and the heartbroken stud.

 Min film har fått en titel, The lonely Cougar and the heartbroken stud, men den blir inte bra. Den har blivit torr och stel. Jag har fått feedback nu. Artig, trevande feedback som säger så och jag håller med. Har ägnat och ägnar alldeles för mycket tid åt inredning och shopping och ett instainredningskonto utan följare och ägnat och ägnar alldeles för lite tid åt filmen. 

Så typiskt sånna som mig, sånna som bara dagdrömmer om något större.

Är för mycket med vänner också. Borde isolera mig igen, bli en enstöring och fokuserad. För jag måste ev klippa om filmen. Och all denna teknik som ligger som ett hinder. Hur gör jag en fade out? hur tonar jag ut ljudet? Hur görs en vinjettring? Och en ny tidslinje (om det ens heter så?)? 

Om Behind dusty windows no.2

 Och vad ska en medelålders transkvinna göra, en som inte tjänar några pengar på sitt vårdjobb, som inte kommer tjäna några summor på sina filmer, som blivit besatt av grejer, som bara vill ha och ha och ha, om inte starta ett inredningskonto? Drömmen är att det ska löna sig att shoppa, eller iaf inte helt sabba ens buffert och pension. Måste hitta ett sätt att få fler än tre följare . . . 

Om Behind dusty Windows

 Jag bekände för en av mina systrar om mitt nya instakonto. Hon sa att det inte var pinsamt, att det bara är en kul grej, att jag ju inte försöker vara en Sofia Wood eller nån sån med massa följare. Jag tystnade. Jag tänkte jo, det är nog det jag hoppas på och det är därför det känns pinsamt. Som ett försök att ta sig ur vårdjobbsslitet i en tid då det inte värdesätts. Att hitta syre och dagsljus och härlighet. Ge mig själv hopp om en framtid, så som en lott gör. Du kommer inte vinna miljonen, du kommer inte vinna 25 000 ens. Men den ger ett hopp, en gläntning till större dagdrömmeri. 

Skammen skammen skammen

 Jag har åter någon slags skam. Nu över mitt förra inlägg. Att jag blev så pompös och självmedveten på en och samma gång. En olidlig sälle. Eller är det mitt förrförra inlägg. Whatever. 

Jag tänker på Karin Boyes dikt om att vilja ha någonting, en vet inte vad, men en vill ha det. En ivrig längtan liksom. Där är jag nu. Riktat in dess längtan mot en möbel. En önskan om att verkligen vilja ha en möbel, en vacker sak. Men min längtan byter föremål rastlöst och impulsivt. Om det så är en ny fåtölj, en lampa, en soffa. 

Igår kände jag ett lugn. Avslappnad och glad en stund. Lyssnade på skivor. Tror det delvis beror på att dagbädden är mjuk och så nära golvet. Det blir tryggt att krypa ihop på den i dess hörn. Har sen den kom önskat att alla mina möbler vore så låga. 27 cm över golvet. Skrev till min moster att jag började längta efter detta lugn för två år sen. En dagdröm om mjuka kuddar i en stor soffa där min kropp skulle kunna sjunka ner. Skrev till min moster att jag inte upplevt den känslan förrän nu, igår. Men det var inte sant, minns nu att samma känsla infann sig när tåget började rulla ut från Sthlm efter att jag varit i Malmö. Att filmfestivalen var avklarad, att jag försökt vara social, klarat av visningarna, att ingen skrattat åt mig så jag märkt det. Var då lugn och glad över att ha en egen kupé och päron och en cambert som nästan smält då den legat i min väska i timmar. När jag vaknade och det låg låg dimma över världen utanför och tåget var lagom försenat. 

Någon timma senare, efter gårdagens lugn, kunde jag  ha spontanköpt en lampa för 6,5 tusen. Då på rea. Fick en tanke att jag alltid velat ha den. Vilket på ett sätt är sant, för den såg ut som något barnet i mig hade älskat, men igår var första gången jag såg lampan. En kristallkrona fast utan kristaller, men med pärlemorplattor istället. Oj, den var vacker. Men köpte en filt för 1700 från layered istället. 

Dagbädden.

 Den kom och den var vacker. Vacker i ca 1 kvart. Sen blev den smutsig. Dammet fastnar så lätt. Samt fläckar. Minsta lilla fläck lyser på den. Skrev ett omdöme om den på homerooms sida. Gav den en stjärna och sen har jag googlat möbeltyg och funderat på om den ska kläs om. Känner mig som en flopp och lurad. Eller att jag lät mig luras. Att jag inte kollade upp om de var seriösa innan, om de ens ägnar sig åt kvalitet. 

Behind dusty windows

 Jag startade ett inredningskonto. Gjorde hashtaggs och sånt. Hashtagg interiör, hashtagg interiør, hashtagg interiördetalj m.m. m.m. Jag gjorde detta i fredags. Efter min arbetsnatt och uppe i varv, Blev så uppslukad av detta att jag valde att inte sova den dagen. I ett rus kom jag på fler och fler hashtaggs. Matade ut gamla bilder av min lägenhet. I kvällssolen som ligger lågt. I ljuset av en grå blå dag. Började följa andra inredningskonton. Gillade bilder. Såg vilka hashtaggs de följde och la till de på mina bilder. Kommenterade ett kontos bild. Somnade med tron att när jag vaknade skulle jag ha fått följare och något nytt startat.

Vaknade efter djup lång sömn. Vaknade utvilad. Vaknade med en skam över mitt tilltag. Att jag är så pinsam att jag startat ett inredningskonto. Att jag gjorde det. Med min lägenhet. Hade fått tre följare under natten. Följde dem tillbaka. Släckte inte ner kontot. Lät det vara kvar för något i mig vill det här. Det måste vara så. När spärrarna saknades igår pga tröttheten rusade jag fram. Med stora drömmar om något, jag vet inte vad, något annat än det som är. Gläntade på en dörr till bekräftelse eller en plats. En plats bland dem vars konton jag följer, vars poddar jag lyssnar på, vars bloggar jag läser. Att få leviterar upp ur vardagen. Att skapa en chans till en ny vardag. Är desperat efter att de jag följer ska se mig.

Skulle lagt upp bilder av mig själv här, från i fredags då jag var trött och rusig. Men de vägras laddas upp. Ingen bild med mig på går att lägga till, den får bara ett kryss och en text om att laddningen misslyckades. Så det blir de sardinmackor och de chips jag åt idag. Det blir en bild från mitt vardagsrum denna dags morgon.