Det här med att jag håller på att spara ut mitt gråa hår är nog inte så lyckat. Om vi säger att jag blir 86 år så kommer jag ha varit gråhårig i halva mitt liv. Alla jag möter från och med nu kommer se mig som den gråhåriga och jag kommer ses som gammal. Antar jag. Jag är bara så lat så att färgning känns omständigt, samt så less på frasig hårkvalla efter blekningar och färgningar.
Idag var det första maj. Jag gick i demonstrationståg. Det var fint. Sen fikade vi istället för att lyssna på talarna. Hemma åt jag en förpackning baklava och nu mår jag lite illa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar