Jag startade ett inredningskonto. Gjorde hashtaggs och sånt. Hashtagg interiör, hashtagg interiør, hashtagg interiördetalj m.m. m.m. Jag gjorde detta i fredags. Efter min arbetsnatt och uppe i varv, Blev så uppslukad av detta att jag valde att inte sova den dagen. I ett rus kom jag på fler och fler hashtaggs. Matade ut gamla bilder av min lägenhet. I kvällssolen som ligger lågt. I ljuset av en grå blå dag. Började följa andra inredningskonton. Gillade bilder. Såg vilka hashtaggs de följde och la till de på mina bilder. Kommenterade ett kontos bild. Somnade med tron att när jag vaknade skulle jag ha fått följare och något nytt startat.
Vaknade efter djup lång sömn. Vaknade utvilad. Vaknade med en skam över mitt tilltag. Att jag är så pinsam att jag startat ett inredningskonto. Att jag gjorde det. Med min lägenhet. Hade fått tre följare under natten. Följde dem tillbaka. Släckte inte ner kontot. Lät det vara kvar för något i mig vill det här. Det måste vara så. När spärrarna saknades igår pga tröttheten rusade jag fram. Med stora drömmar om något, jag vet inte vad, något annat än det som är. Gläntade på en dörr till bekräftelse eller en plats. En plats bland dem vars konton jag följer, vars poddar jag lyssnar på, vars bloggar jag läser. Att få leviterar upp ur vardagen. Att skapa en chans till en ny vardag. Är desperat efter att de jag följer ska se mig.
Skulle lagt upp bilder av mig själv här, från i fredags då jag var trött och rusig. Men de vägras laddas upp. Ingen bild med mig på går att lägga till, den får bara ett kryss och en text om att laddningen misslyckades. Så det blir de sardinmackor och de chips jag åt idag. Det blir en bild från mitt vardagsrum denna dags morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar