Ur morfars fotoalbum från innan mormor. Från morfar Harrys ungdomsår. På Detektivbyråbilden finns inte morfar med. Men på strandbilden är han killen i Pikén längst till vänster från vårt håll. Bokstöden gjorde Harry när han var på sanatoriet i Hällnäs. Där kämpade han mot tbc och förlorade sin ena lunga. Då var han ung, lite över tjugo kanske. En flicka kom dit, direkt från koncentrationslägren nere i krigets Europa. De blev förtjusta i varann och gick promenader längs älven och Harry fick höra om de hemskheter hon upplevt.

Senare träffade morfar mormor. Det var när hans kompis uppvaktade mormor syster Bitte. Då bodde de i Umeå. 1956 gifte de sig och flyttade till stockholm. 32 år senare flyttade de tillbaka till Umeå.

När jag var liten brukade Harry spänna bicepsen samtidigt som han blåste i tummen, så det såg ut som om han blåste upp muskeln. Det var hans trick, hans sätt att umgås med barn. Då var det så. Han blev bättre på att umgås med barn ju fler barnbarn han fick. Men morfar var en charmör och det var vuxna han charmade. Mina vänner charmade han, han jobbade på sjuksköterskorna nu på slutet, berättade att han gav dem komplimanger fast de såg rätt alldagliga ut. Han charmade vuxna för att han gillade dem och ville få dem att må bra. Så tror jag det var iaf.

Han byggde hus. Huset i jakobsberg. Sommarstugan i Docksta. Sommarstugan i Vargträsk. När han gick i pension började han bygga fioler. Huset fylldes av fint sågspån och en dag bad mormor, som var mitt uppe i karriären med 60-80 timmars arbetsveckor, morfar att dammsuga någon gång. Morfar röt ifrån med att han hade väl annat att göra än att dammsuga. Nåja.
Han kunde bli lika arg som han var charmig. Och solbränd. i den huden fanns mycket pigment.

Charm och temprament och massa envishet. Han ville inte ha hjälp och liten och mager och bräcklig skulle han kämpa sig upp utan hjälp. Sist jag träffade honom fick jag hjälpa till lite. En hand fick jag räcka som han tog och drog sig upp i sittande.

Morfar skrev historier också, äventyrshistorier. Romaner kan man kalla dem. Och dikter kunde han citera. En gång i tiden var han kommunist och ur svenska kyrkan gick han som ung.

Det finns mycket att skriva om morfar Harry. Himla mycket mer. Små saker som att han lagade fisk när det bjöds på fisk. Mandelflingor brukade det ibland vara på den fisken. Att han föddes i vargträsk och som barn snodde piptobak från byns piprökande gummor. Att de var en massa syskon och de jag kommer ihåg är Göta, född 1913 och bor i fredrika, Paul (uttalas inte pål, utan P A U L) också äldre än morfar och bor i södertälje. Sen en yngre syster som rökte mycket cigg och drack mycket kaffe, men hon är död sedan en hel del år och jag minns inte alls hennes namn. m.m.

I söndags dog han ca 21:40. Mormor och min mamma, en av hans tre döttrar, satt vid varsin sida av hans säng och höll varsin hand. Hela dagen hade det stormat, regnat och hållt på ute. När morfar fått på sig den kostym han velat ha för sin begravning, när mormor och mamma sagt sitt farväl och mamma skjutsat hem sin mamma var det natt och snön föll.

Harry var en månad och några dagar från sin 91 års dag.