Det är en ledig dag utan plan. Två timmar att vakna. Då var klockan nästan tolv när jag masade mig upp. Sen har inget hänt. Med siameserna i knät, i armhålan, vid min sida, återtar de sina platser så fort jag gjort en rörelse, en förflyttning. Vi degar ihop, i en klump. Vet inte hur länge det ska fortsätta.

Igår slutade jag lyssna på julmusik. Det tog stopp. Förhoppningsvis en paus. Men stoppet började med längtan efter denna låt.