Skyndade mig, var sen, lite sen, så jag sprang. Men dagen var fin och backen såg ut som från en brügel-målning. Stannade och hämtade andan, tog fram kameran och knäppte en bild, sen rusade jag vidare. En låg sol och kallrök ur munnen. Så var det då.

Min senhet gjorde inget, andra var sena, när allt var i ordning satte vi oss i bilen, for östra kyrkogatan upp, pratade om gårkvällen, pratade om annat. Stannade vid kyrkogården, gick till kapellet, där stod: klockan 13:00, morfars namn begravningsceremoni. Vi gick in, hängde av oss, kramade några, hälsade på andra.

Vi satte oss i bänkar på rad. Framför oss låg morfar i sin kista. Då kom det ikapp, att han är borta.