Nu tar året slut. Hoppas jag får tjäna pengar under nästa år. Det vore himla skoj, men inte nödvändigt. Hoppas mina bröst fortsätter vara unga och toppiga, för om mitt ansikte har låtit sorgsenheten åldrat det, så verkar brösten bara svält fint av deppet. Hoppas jag inte behöver någon mer operation under 2012. Hoppas min och Victors film blir inspelad, klar och så galet bra. Hoppas jag får göra många roliga jobb. Hoppas jag reser någonstans (gärna Istanbul, marakesch, Venedig, hong kong, st petersburg eller tromsø). Hoppas på hångel också. Sen vill jag inte att någon nära ska dö, bli sjuk eller må dåligt, det gäller även siameserna.

En fika blev ostron och champagne. Fyra ostron var, en snabbkyld champagne. Dagens lärdom 1: Tabasco är så gott på ostron. 2: Jeanmaire är inte den godaste av champagnerna. 3: en halv flaska bubbel ger en mycket trevlig berusning (iaf om man som jag bara smuttat små mängder alkohol under ett år)

ps. årets första/sista berusning i ett.

Kom att tänka på min gamla läppenna. Fann den. Nu finns spår av den utanför mina blekmålade läppar, så som det var en gång i tiden. Iaf på mig.

Lizabeth Scott

Hon var filmstjärna, hes, sårbar och förförisk. 1957 drog hon sig tillbaka från filmen, 35 år gammal. 2012 fyller hon 90 år.

Det finns inga omskrivna romanser, inga äktenskap, inga barn. Hon har aldrig sagt något, inga gamla älskare har trätt fram.

Allt som finns är en skandal av en skandaltidning som hävdat att hon fanns bland kunderna till en lesbisk bordell. Lizabeth stämde, hon vann, det fanns inga bevis alls.

La Camilla - Everytime You Lie

Drack nyss min godaste kopp té på länge. En sådan god kopp att jag bälgar i mig hela koppen i ett klunkande svep.

Natten bjöd på rastlös sömn. Som huvudvärk men utan smärta. Ivriga siameser, men om det var min rastlösa kropp som aldrig fann ro, och därför inte kunde ge dem ro, en lugn sovplats så som det brukar va om nätterna, eller om deras rastlöshet gav mig min rastlöshet, ja, det vet jag inte.

Nu är inte himlen längre svart, så som den var för en halvtimme sen. Nu är den mörkt mörkblå.

Vi köpte lakrits. Mimmi hade redan köpt en gång, men ville köpa fler, bunkra upp, för nere i sthlm hade hon hittat dem för 12 kr st, här går de för bara fem. Så Åsa och Klasse köpte, Lakrits och mjölk, jag köpte 15 askar, sen en påse lakritsremmar och filmerna Batman (den med kim basinger och Jack Nicholson) och Ghost (är i en Whoopi Goldberg period nu), Mimmi slog till på 22 askar och en smarty.

Igår var vi några som tog oss till Julnattsmässa i umeå stads kyrka. Där var fullt och vi hamnade längst bak. Efteråt kom vi på att vi kanske hade kunnat sitta uppe på läktaren. Bäst var att sjunga långsamma psalmer i plågsam tonart, de framför oss var tysta så ibland fick jag gissa mig till var i texten vi var, men jag uppskattade det mycket.

Idag var vi samma några som fick för oss att lyssna på Kungens jultal, tanken kom när vi upptäckte att han höll ett. En stor del av den kvarten fylldes ut med drottningholmsmusiken.

Vi åt jättemycket igår. Vi tänkte mat och pratade mat. Allt var gott, så himla gott. Svälld och mätt blev jag. Drack svagdricka med mjölk, men mest drack jag julmust. Vi åt choklad och kola och cheesecake med lingon och pepparkaksbotten. En hel del clementiner också. La mig mätt och rund. Vaknade denna morgon med en hunger efter mer.

Ännu i nattskjortan, äter frukost och dricker té. Ska snart kila iväg till arbetet, jobbar till tolv. Det är bra, för de senaste dagarna har jag sovit till tolv, eller elva. Ohjälpligt kommit åt snoozen eller offknappen. Men idag har jag ett morgonpass, sen semester, sen julfirande hos mormor med mor, systrar,bror, mostrar och kusiner och deras fäder.

och så den där låten, psaltare och lyra jag är besatt av, hittar tyvärr inte Hagegårds insjungning.

Det är slask ute. snön smälter, det har den gjort nästan varje dag sen den kom, ibland slår kylan till och nya flingor faller, sen börjar den åter smälta, så som idag.

Mina läppar sväller om nätterna, kanske syns det inte helt och fullt, men det känns. Den övre är öm. igår var första morgonen, tror svullnaden la sig under dagen. Denna morgon är de åter svullna och lite svårrörliga. Nåja, hoppas det är ofarligt och håller i sig.

Skyndade mig, var sen, lite sen, så jag sprang. Men dagen var fin och backen såg ut som från en brügel-målning. Stannade och hämtade andan, tog fram kameran och knäppte en bild, sen rusade jag vidare. En låg sol och kallrök ur munnen. Så var det då.

Min senhet gjorde inget, andra var sena, när allt var i ordning satte vi oss i bilen, for östra kyrkogatan upp, pratade om gårkvällen, pratade om annat. Stannade vid kyrkogården, gick till kapellet, där stod: klockan 13:00, morfars namn begravningsceremoni. Vi gick in, hängde av oss, kramade några, hälsade på andra.

Vi satte oss i bänkar på rad. Framför oss låg morfar i sin kista. Då kom det ikapp, att han är borta.

Förutom Karen Blixen älskar jag att läsa biografier. Har många. Idag köpte jag en ny, fast begagnad, på kupan. Om Axel von Fersen, kvinnotjusare och herreman, av Herman Lindqvist. Tror han hade ihop det med Marie-Antoinette, tror det är han som är den mörklockige i Sofia Coppolas film om drottningen.

Karen Blixen

Har tjatat om att folk ska läsa hennes sagor, jag gör det än, men vad jag vet har jag inte lyckats få någon att läsa något av henne. Men ni borde verkligen göra det. Det är sagor, romantik i dramatiska miljöer, på norska berg, i fjärran orientern, i en lugn skogsglänta, på stormiga hav, på vatten när isen lossar. Sagor i vardagen, under äventyr. Gärna 1800-tal. Gärna vackra unga möer och ståtliga sköna män, gärna gamla som förslorat sin ungdom skönhet. Mörker och ljus utan att något blir svartvitt, alltid ett mörker ligger där och lurar, under ungdommen, under allt vackert, bakom solen, så finns det svarta.

Så läs!

Igår tog jag åter upp en av hennes böcker, tiden gick, om förra natten var spisande av musik, ägnades denna åt karen blixens Sju romatiska berättelser.

No guy's worth it

Så svårt att komma i säng. Så svårt att vakna. Så är det nu. Igår spisade jag skivor. Fick inte nog av Håkan Hagegård sjungande Psaltare och Lyra. Om det är en julsång, eller vad det nu är, vet jag inte. Texten fastnar inte i mig. Men melodin gör det. Eller, fastnar är fel, den vill inte fastna och därför måste jag lyssna än en gång och än en gång och än en gång.

Sen snoozade jag, när morgonen kom. I nästan två timmar.

Det kan bli så många ord när man är trött. I skrivandet alltså. Många krångliga meningar formas. Av ord i överflöd. Tror det just hände i förra inlägget, Tror det händer just nu i detta. Nog.

Jag var en del i östersund förr. Min pappa bor där och en dag under 90-talets sista år, eller 2000-talets första, köpte jag en dyr t-shirt. Mycket dyr i mitt tycke då. På carlings var det. Carlings såg så mörkt och hårt ut. Om det ens fanns i Umeå vid den här tiden, hade jag inte vågat gå in i den butiken. Men i Östersund kände jag mig friare med inga vänner, bara en familj.

Jag la ner kanske 400 kr. Kanske mer. Kanske mindre. Ja, min känsla för vad som är dyrt har ändrats. Pank var jag ändå nästan men tyckte att en babyblå tee med glittriga bokstäver som formade ordet Pornstar över bysten var något jag ville ha. Det hela skedde på impuls och jag bar teen en enda gång. Om ens det. Kanske fler. Kanske tre. Nåja. Året efter, ännu en ensam sommar i Östersund, en sommar mellan folkhögskolor och jag som huserade i pappas sommartomma hus, städade ett hotell där jag inte fick några vänner, sydde ett par trosor av T-shirten. Stora klumpiga trosor alá 70-tal. Sådant var hett då. Pornstar hamnade på rumpan och jag hittade tjocka muddar att klä kanterna med. Muddarna kliade och mina sömmar höll dålig kvalité. Jag var ändå ganska stolt över dem, så de fick ligga i en låda och visades allt som ofta upp, sen, när jag åter börjat folkhögskola och fått lite umgänge.

sedan dess har de legat i min troslåda.

Idag visar jag åter upp dem. De plockas fram efter säkert tio år och visas nu för er.

Lådan åker fram, saker från den hängs upp. Ett tag fångar det deras intresse, upphängandet. Sen blir lådan spännande, den första hoppar i, sen den andra. Så växer spänningen i luften och efter en stund blir det fight. En liten en. Men detta var igår och jag minns inte vem som vann. Kanske blev det en jakt ut på golvet, kanske fick en besegrad lämna lådan.

Du kanske tycker det är en onödig utgift sa kvinnan som är boende på mitt jobb. Hon sa det igen, la huvudet på sne och log. Jag svarade att precis så är det. En mycket onödig utgift i år då jag inte har med än två hundra kvar på kontot.

Förra året hade jag julgran för första gången. En stor en. Där hängde röda kulor som studsade när de slog i golvet, där hade jag hjärtan gjorda i papp köpte på kupan, där hade jag slarvigt egengjorda kristyränglar och så ljulgransbelysning. Allt för att den skulle klara den ruffa nyfikenhet siameserna skulle bjuda på.

Pynt i glas fick hänga i hallampan.

I år hänger allt i hallampan. Det sista åkte upp igår, de billiga pynten som sparats i hopp om att det kanske skulle bli en gran ändå även i år.