Typ de senaste två veckorna.

För två veckor sen var det storm och blommorna på arbetets balkong blåste ikull. Klev ut för att ställa dem i skydd mot vindarna och möttes av en värme. Nattens regn som piskade var ljummet och vindbyarna varma. Nära slutet av augusti och värmen var kvar, under moln, fuktig och kvav. 

För en vecka sen badade jag i en mörk sjö en solig kväll. Vattnet var ljummet som ett hav en varm sommardag.

I veckan kom hösten och Yorda berättade när hon kom till jobbet om alla som skrapat bilarna från frost den morgonen. Jag tog in mitt olivträd när jag kom hem. Nu tronar trädet på mitt köksbord. 

Om en vecka är det val. Tänk om de rika utsugarnas partier vinner? De som smeker oss med lögner som för oss längre ifrån varann, de som matar oss med rädslor för att de ska kunna tjäna mer, för att de ska slippa bidra , de som tror på den rika individen och inte på oss som grupp, inte tror på oss i ett samhälle där vi hjälps åt och där vi lever tillsammans. De vill ha en värld med vi och dom. Och jag, med mitt arbete, min lön, min hyresrätt, tillhör dom. Jag och mina kollegor och de som vårt arbete går ut på att vårda är inte mycket värda för högerpartierna. De kan lova skattesänkningar som gör gapet mellan oss och de som tjänar mer större. De kan orsaka hyror vi inte har råd med. De bidrar till ett samhälle där de sluga, de utan moral, kan tjäna mer och mer utan att behöva skämmas. Vi blir som människorna på det brinnande skeppet, de som vill åka upp i räddningshelikoptern före barn och gamla för att de tyckte att de var viktigare. En väldigt mänsklig reaktion under press, i skräckslagen panik reagerar reptilhjärnan, men vi kan inte fortsätta bidra till ett samhälle där vi styrs av den egoistiska reaktion på livsfara och bara tänker på oss själva och knuffar undan alla på vår väg mot överlevnad. 

Annars har jag förbannat mig själv, att jag gått på den liberala medelklassdrömmen om design och kvalitet. Att mina pengar gick till att inreda och nu sitter jag här dum som en gås och fattig som en kyrkråtta och måste leva snålt för att kunna ändra min livssituation i framtiden. Iaf slutade förra veckan med detta självcentrerade tungsinne och självransakan, samt att det fortsatte även denna vecka. Jag skulle leva snålt. Spara spara spara. Inte fika, inte shoppa. Dra åt svångremmen. Men så igår, Mysan och jag gick och såg kultur. Vi låg på madrasser operans scengolv, andra låg runt oss. På stora skärmar ritade en tecknare improvisationer till den musik som klinkades fram på ett piano. En timme skulle det hålla på och temat var tillståndet mellan vaken och sömn. Timman gick så fort, så obegripligt fort, trots att jag ibland tyckte att teckningarna var trista och mest bara var av ankor och personer med huvudbonader och musiken var, tja, den var vad den var, melodiöst vemodigt pianoklink. Vi var upplyfta efteråt och så visade det sig att det bjöds på tårta och sång och vi fortsatte efter fikat upp till en utställningslokal där kol täckte golvet och konstnären, med spända  axlar och ansikte, tecknade på väggen utan att se upp från bilden hon tecknade av. 

Mysan och jag åt middag på Elektra. Vi en tidig middag. Jag tog en Toast Pella Janzon och Mysan en råbiff. Min mat gick på 310 spänn och utanför strålade eftermiddagssolen och björkarna gnistrade i gult och en välsminkad rödhårig flicka i en parkas strosade förbi. Mysan och jag skrattade och åt, jag slängde i mig maten för hungern var stor, att dra ner på kostnaderna gör en svulten. Kulturen skulle fortsätta in i natten med allsång och band och fler föreställningar och dans, men kl 1800 hade vi köpt smågodis och var på väg hem. Hemma igen kunde jag inte sluta le, poppade popcorn, hällde upp mitt godis, såg en småtråkig smårolig småspännade film med Paul Newman och Dominique Sanda. När filmen var slut beställde jag en golvlampa för 2800kr. Designad 1979 av en italienare och med 8-12 veckors leveranstid. Pirret från dagen tog i extra och det gråa sparandet de senaste två veckorna var spenderat och drömmarna om en förändrad framtida förträngda.

Slut på semestern.

I måndags var det digitalt kurstart för Psykiatri 1. Jag var oväntat nervös och kände mig spänd under hela infoträffen på nätet. Loggade ut Kl 14:30 . 

Klädde mig för att lämna hemmet. Hade bestämt att jag skulle ha en ny blå och blommig vadlång klänning. Funderade på om jag skulle ha de knähöga bootsen med 9 cm klack till, i slutändan kändes det som en outfit för fest. Tog mina svarta blanka loafers som håller på att falla sönder.

Skulle fika med Linus och prata manus och när vi satt på NKs balkong kantad av pelargoner blev jag rädd att han trodde att jag gjort mig fin för honom, att jag satt där och trånade och längtade och ville väcka intresse och att det skulle göra honom obekväm. Vi har pratat om att skriva ett manus ihop, detta var första mötet. När vi skildes åt var jag orolig att jag kört över hans idéer, att jag styrt samtalet mot de idéer jag haft, sålt in dem, bossat och manipulerat bort all inspiration . Jag gick med cykeln för jag behövde tänka. Hemma låg jag uppkrupen i huvudändan på sängen och lät youtube mala på med klipp av RHOBH. Erika är läskig alltså. 

På tisdagen skulle vi, Linus, Mika och jag, fota bilder för en ansökan till en kortfilm jag vill göra. En sorgsen bitter film, om att inte vilja vara den en är. Jag hade köpt en liten liten liten rosa klänning, en för yngre än mig, jag hade köpt en fluffig ljusslinga. Mika hade skaffat ingredienser till blod.

Jag var nervös. Nervös över att de skulle se hur gammal och manhaftig jag är. Över mina ådriga ben och fula fötter och konstiga bröst. Låg ner och såg en film i väntan på att Mika skulle hämta mig. Kl 14:50 drog jag på mig kläder och gick ner till parkeringen. När jag öppnade dörren slog en hetta mot mig. Dagen hade blivit 26 grader varm. Det låg ett dis över himlen. Inne i bilen var det svalt och hettan slog åter mot oss när vi klev ur. Mika sa: det känns som utlandet.

Vi blandade blod och hängde upp ljusslingan runt en badrumsspegel. Jag satte på mig den lilla lilla lilla rosa miniklänningen, Linus kom och vi började fota. Nu hade jag blivit glad och sprallig och hade svårt att landa i rollens sorg eller regissera mig själv. Kanske höll vi på i två timmar. Kvällen var ännu het när vi skildes åt. 

Dagen efter, i onsdags, skickade Linus bilderna. De var för snygga. För filmiska. Något jag redan sett. Jag vill åt något annat, något rått och digitalt. Något mardrömslikt svårorienterat. Svarade att de måste tas om, att jag kan göra det själv, att jag lånar en Goprokamera och styr upp en ny fotografering. Så jag mejlar Johan om lån av kamera och förbannar mig själv, att jag måste hålla på så här, att jag kanske skrämmer bort folk och gör arbetet med mig glädjelöst.

På kvällen gick Signe, Mysan och jag på bio. Det hade åskat på morgonen, dagen var mulen och luften var febrig. När jag drog upp byxorna efter toabesöket innan filmen korvade de sig och fastnade i den kvava fukten som trängt sig in genom lagren av tyg. 

Idag är det torsdag och jag har min fösta arbetsnatt sen i Juli. Ska vara på våning 2, en våning jag sällan jobbar på. 

(foto: Linus Andersson.)

Meteoritregnet.

Jag och Marie såg dom ute på bryggan. Vi satt på en bänk i land. De glänste blöta och solbruna, nyss uppstigna ur älven. Dom kändes som det mest idylliska och vackra jag sett i sommar. Jag fantiserade om hur dom haft det, alla bad dom tagit, de flörtar dom haft, de nätter dom dansat och festat, de resor dom gjort. Jag tänkte att så där hade jag det när jag var ung. Hur vi hängde ihop varma av solen. När jag tänkte vidare kunde jag inte minnas något tillfälle eller personer, bara en aning, en känsla, kanske en önskan om att det var så.

Kl 19:30 lämnade vi vår plats på bänken vid älven. kl 22 var vi tillbaka. Vi gick ut på bryggan och la oss, såg upp mot himlen. Spanade efter meteoritregnet som skulle ske. När vi spanat ett tag mot himlen började vi se stjärnorna. Efter en stund till såg vi meteoriterna fara fram. Vissa blixtrade till och brann ut, andra gick att följa med blicken, se hur de ryckigt for fram för att sedan slockna. Över vattnet kom musiken från stans klubbar. Älven gav från sig en stank. 

Fullmånen reste sig hastigt, bländande och lyste upp molnen som legat transparent mellan oss och meteoriterna, men som i månskenet blev en tjock, fluffig matta som skymde rymden. 

Vi gick i land. Vi gick hem. 

Augusti.

 Det var fest i helgen, på sommarens kallaste dag med bara 11 grader. Anna fyllde 60 och jag och Mysan dansade. Drack beska droppar emellanåt. Jag svettades som en gris, var rödmosig i fejset när jag gick hem. Dagen efter vaknade jag glad och öm i kroppen.

Anna är viktig för mig, men inte lyckades jag formulera eller visa det på något sätt. Känner att känslorna tappar betydelse när de blir ord. Andra lyckas med det, jag hittar bara standardfraser och lät bli denna kväll. Ändå dumt. Dumt att låta bli. 

Tycker att gurka är så gott just nu. De smakar jord och friskhet. Krispigt och blött på samma gång. Vill bara äta gurka. 

Har köpt solpuder.

Idag är det tisdag. Jag har legat och velat om jag hinner dammsuga. Med tanke på hur länge jag velat så hade jag hunnit dammsuga och jag bara rappat på lite. Så odrägligt slö. 

 Det regnade ikväll. Jag trodde att solen inte skulle synas nå mer. Men efter regnet blev luften gul och himlen full av färger. Solen sken genom moln. Den svartvita filmen jag såg blev blå. Försökte fånga med mobilen, men det gick inte. 

Medelålders i Mexico.

 I helgen såg jag två filmer om medelålderskrisande män i Mexico. Först Sundown där Tim Roth bara ballar ur i apatin och låtsas glömma sitt pass när hans syster med sina två barn plötsligt drar hem till Europa. I den andra , Blåst på konfekten, hoppar Dudley Moore på het sand på en strand i sin åtrå över Bo Derek. I Sundown slutar allt i död och fortsatt apati och i Blåst på konfekten slutar det med att att Dudley inser att fantasier är bäst som fantasier och att frånskilda morsan Julie Andrews är någon att kämpa för.

Har även sett Offret av Tarkovsij. Den var teatral och pratig och vacker och jag hörde inte ett ord av vad de malde på om men blev sentimental över en tid då filmer som dess blev till. 

Annars äter mina katter på krukväxterna så de blir fula. Varje dag tycks bjuda på mulet och ca 18-20 grader. Just nu skiner solen och det känns fel, det är som att mitt sinne gjort sig redo för frostiga mornar, fallna löv och krispig doftrik luft. 

Har sminkat mig pga kombination tvättid och ful. Hatar att vara ful. Men måste lämnat lägenheten för tvättstugan. Älskar  tvättid och tvättstugor, så det väger upp. 

 Dagen blev bra. Ett tag tappade jag farten och hoppet om att dagen skulle bli bra. Trodde inte jag skulle få gjort det jag tänkt. Nu blev det senare än tänkt och ett pirr har infunnit sig. Vet inte riktigt av vad, att sommaren äntligen känns i kroppen? Att jag kanske åker till Docksta i veckan och träffar moster och kusin? Att jag suttit i solen på balkongen? Ändringarna på filmen?

Har slutat med solskydd. De korta stunder jag är ute under solen behöver jag tanka all D-vitamin jag kan. Kan inte göra det svårare än vad det redan är, då min favoritplats blivit min säng i mörklagt sovrum. Nä, rödlagt sovrum pga påslakanet jag klämt fast i fönstret som mörkläggningsgardin är rött, gult och orange och ger ljuset som tränger igenom en röd ton. 

Kan ha fått lite färg i ansiktet. Såg mig i en spegel ikväll med starkare lampa än i mitt badrum och såg en skiss till något som kan bli bra -blondare hår och mer solkysst hud, det är målet för nästa sommar. Bara jag inte kommer på andra tankar nu, inte får för mig att bli råttgråbrunett med gråsprängda inslag, så där som alla  medelklass 40plusskvinnor ser ut nu.  Det är snyggt för de är snygga. De har inte mitt hastigt åldrande grisfejs så jag vill inte gå deras väg. Har inte deras ekonomi heller, eller deras sunda vanor.

 

the armpits odören.

 Kan ha löst problemet med mina ständigt stinkande armhålor. Tänkte att jag måste raka dem, har bara några fjun där, tydligen nog för att samla källor till stank. Men jag rakade inte, jag tog av tvålen, inte den duscholja jag använder dagligen, utan av tvålen jag har till händerna på handfatet. En Life-changer visade det sig vara och hoppet om en fräsch kropp återfann sig. Tycker hela mitt hem luktar bättre sen jag började duscha dagligen och mina armhålor osar inte av något mustigt kvavt ca 5 min efter tvätt. 

Slutet av Juli.

Vaknade tidigt idag, var rastlös, slet tag i mobilen, nästan i sömnen. Ville inte sova vidare, ville fortsätta något som verkade påbörjat, men visste inte vad. Klockan var strax före sju, solen sken och när jag legat i sängen en  timma ville jag ut och bli värmd av morgonsolen. 

Rusade nästan ut. Gick ner mot stan. Det var lugnt och stilla. De som skulle till sina arbeten hade redan farit. Alla andra är kanske borta i en stuga eller på resa eller har siktet inställt på en strand eller nåt sånt en gör i slutet av juli. Gick genom universitetsområdet. Två herrar satt i solen och läste på något. Skuggorna var ännu svala. I centrum gick jag ner till älven, gick längs älven hemåt. Med sikte på den plats jag förrförra sommaren såg nån kliva ner i plurret för ett dopp, men där satt en ung blek man på huk och såg skrämd ut när jag kom. Lika skrämd blev jag av honom och pinnade vidare. Några hundra meter senare satt ännu en ung man på huk just i strandkanten. Han kurade ihop sig när jag klampade förbi.

kl 10 var jag hemma igen och åt frukost, två smörgåsar med ost och gurka, en kanna earl Grey. Har kissat mycket idag. Det har regnat för att klarna upp igen ikväll.  Tänkte att jag skulle se en skräckfilm, en sån där från 70-talet som jag brukar tycka är tjusiga. Men kvällen har inte blivit mörk pga molnfritt och då tappade jag sugen. 

Drömläggan.

 Går in på Hemnet. Alla gör så. Vissa mer än andra. Jag gör det inte så ofta. Men nu såg jag en lägenhet som väckte ett sånt habegär. Som gjort mig skakig över alla felval som lett till att jag inte har 300 000 kr på banken så att jag skulle kunna låna till köpet. 

Det var köket jag föll för. Den där bänken med fönster. Att stå där och se dagen utanför, se trädtopparna. Bre en smörgås och se en kråka flyga över svarta grenar en gulgrå vinterdag då våren, som ännu är en evighet bort, kan anas. Kanske se solen nudda horisonten i midvintern och nås av dess orange sken när dygnet mest är mörkt. Se knopparna bulla upp sig och spricka ut i löv och grönska. Se grönskan byta färg till gult och orange och rött och stå där och se ut i resten av mitt liv när allt upprepar sig. 

Sommarens första bad.

 Började duscha dagligen i sommar. Min bästa sommarrutin. Den nytvättade kroppen. Håret som luktar balsam och ligger fuktigt i nacken. Har annars duschat varannan dag. När veckorna var heta i juni började jag duscha varje dag och har fortsatt. 

Köpte en bäddmadrass och dess första natten, alltså natten som var, så slukades jag helt av sömnen. Vaknade kl 11 med ett ryck. Mysan hade undrat om vi skulle hitta på något och jag var rädd att jag missat min chans och att hennes sug efter äventyr var över då det redan var lunchtid. Mysan var ännu kvar i sängen och lämnade den bara för att äta och sen tillbaka till sängs. Vi bestämde att cykla till Baggböle framåt kvällen.

Jag var vass och kantig och hon svarade med att vara likadan. Vi cyklade med en undertryckt spänning mellan oss upp till Baggböle. Vi tog ett dopp i älven som fick spänningen att släppa, vi blev sprudlande glada och cyklade tillbaka in till stan och åt middag på Max och köpte lakrits på godishuset och en unge ville Highfive:a mig och jag stirrade bara slött tillbaka på honom som svar. Vi skildes åt och hemma duschade jag och jag känner ännu badet i älven pirra i huden. 

Med Kattis.

 Igår var dagen grå och fuktig och ljum. Jag fikade med Kattis. Vi som sågs ofta och hördes dagligen för en massa år sen mindes inte när vi sågs sist. Vi träffades kl 17 på NK,  vi tog båda kaffe och jag en cheesecake med jordgubbar och Kattis en jitterbuggare. NK stängde kl 18 och vi gick i en butik där vi testade parfymer och sen handlade jag kattsand på Coop city. 

Vi cyklade genom Öst på stan, långsamt, så vi skulle kunna prata en stund till. Vi mötte en hund med ett tjusigt halsband, ett med små metallplattor länkade i varann, som unga män brukade ha för typ 20 år sen, men utan någon husse eller matte i sikte. Vi stannade, såg oss omkring, funderade på vad vi skulle göra. Då rundande en rund farbror på cykel ett hörn och han var husse till hunden och de fortsatte tillsammans sin färd uppe på trottoaren. 

Kattis skulle sola och utanför solariet blev vi stående och pratade i en timme. Kanske mer. För klockan var över 20 när jag var hemma. Ljuset hade inte ändrats under våra tre timmar ihop. Det var jämngrått och tidlöst. Ingen sol som blev lägre och varmare i sitt sken och gjorde skuggorna längre och längre. Vi var i skugglöst land och dagen tycktes evig.

När natten kom blev det mörkt. På himlen anades ett ljus ännu. Jag tände taklampan i köket. Idag regnar det. Jag har ätit min frukost och tagit mitt täcke till vardagsrummet. Ska gå ut sen. Gå och gå och gå i regnet. Jag tror det kan bli underbart. 

Världens värsta människa.

 Jag och min syster Signe gick och såg filmen Världens värsta människa på folkets bios sommarrepriser. Filmen var förförisk, pulserande och rosig. Eller Renate Reinsve var så i huvudrollen. Såklart blev jag förälskad i henne. Såklart jämförde jag mig med henne. Såklart kände jag mig blek och dassig och död i jämförelsen.

Hemma hos mig igen åt vi och våra magar svullnade. Vi satt en stund på min balkong som jag visade så entusiastiskt. Visade det lilla salladsbladet som växer och de kryddor som kämpar för sina liv. Visade olivträdet som hon inte sett. 

Vi såg en film till, vi hyrde The life and times of Judge Roy Bean. När den var slut gick jag ivrigt mumlande och handfallen efter min syster som dukade undan, som gick på toa och sånt. Jag ville säga saker om filmer och var ivrig och osammanhängande och sen pekade jag åter mot min balkong och sa - se så fin den är! Nu är lyktorna tända. Hon såg, hon höll med. Jag cyklade en bit med henne på vägen hem. 

När jag skrivit klart här ska jag söka på bilder på Cheryl Ladds och Meryls Streeps blonda svall från åren kring 1980. 

Igår.

 Igår såg jag fyra filmer (Malony, Happy End, La Terrazza, The Lost city). Det var sommarens bästa dag. Första dagen jag kände mig helt lugn. Solen sken kanske utanför, det var iaf inte regn och grått, för när kvällssolen låg på som mest och vardagsrummet badade i solsken, passade jag på att duscha, lyssna på musik och äta mat. På natten, när jag var klar med den fjärde filmen, gick jag ut på balkongen. Det regnade och var varmt. 17 grader fast kl var 01. Satt på balkongen en stund. Hörde syrsor. Eller ljudet från en fläkt/ventilation som låter som syrsor. Jag vet inte. 

Skatorna.

 En skata flög in över balkongen och landade på fönsterblecket. Den landade med en duns. Stirrade in. Flög iväg med en smäll och landade i lekparken. Den lilla stund den satt och tittade in la sig katterna platta på golvet.

Skatan såg liten ut, aningens tilltufsad. Kanske var det en fågelungeskrud som höll på att ansas.

Jag gick ut, skulle gå runt Nydalasjön. När jag gått över en väg genade jag genom en liten skog. Egentligen bara några tallar med kraftiga rötter och blåbärsris under sig. En stig på snedden genom den lilla plätt av vildmark som ligger där mellan vägen och landstingshuset. 

När jag gick på stigen satt en liten skata framför mig. Orädd och stirrig. Mina raska steg tycktes inte skrämma den. När jag kommit riktigt nära, för jag saktade inte av, tog för givet att den skulle flyga iväg, skuttade den bara åt sidan. Ögonen såg glåmiga ut och de vita och svarta fjädrarna saknade glans och var uppblandade med gråbruna.

Jag tänkte, detta bådar inte gott,  dessa stirriga skator som ser eländiga ut. 

Såg inga fler skator under min promenad som varade i någon timma. Såg ingen skata förrän dagen efter, då en nätt och blank skata hoppade runt inne på gården.

Semestern.

 En vecka har jag varit ledig nu,  då semestern började för andra gången i måndags. Idag är det måndag igen. Har varit på bio med systrarna, cyklat till Holmsjön med Mysan, har varit hos Mari och hennes bebis Harriet, har handlat ett olivträd till balkongen och gått en sen kvällspromenad med Marie, har handlat en pelargon, ätit middag hos mamma med mina systrar, fikat med Marie på Pilgatan och gått på Bio själv, där stötte jag ihop med Janne. Har fikat på Västerbottens museum med Ingunn och Christer. Har även sett massa filmer här hemma. Vädret har gått från ljuvlig sommar till mer klassisk blöt och kylig sommar.  Började med att sova dåligt och sen börjat sova bra. Har ett skav i mig, kanske pga trötthet och stress över en känsla av meningslöshet, så jag är vass och känslig vilket är en olycklig kombination. 

Idag ska jag tvätta och äta middag hos Ingunn. Vissa dagar har jag skrivit listor på vad jag ska göra, som att handla just olivträdet, kattmat och en ny foundation på strömpilen.  

Skrev till Linus med ett hopp om att vi skulle börja skriva på serien vi ska försöka oss på. Men han har semester och den vill han ha till augusti. 

Annat: Ätit fish tacos varje dag. Panerar fisken i panko, med kryddor i det uppvispade ägget jag vänder fisken i. Haft vitkål, tomat, lök, lime, koriander, majonäs med lime och gräddfil och en hot sauce med habanero på. Har druckit två Dr pepper zero och en cola zero. Druckit massor med te. Har duschat varje dag. Har en petflaska med pannkakssmet i kylen. Har inte tränat fler gånger till Jane Fonda-videon jag köpte på Itunes. 

Filmer jag sett: Thor - Love and thunder. Kupé 6. Annie Hall. Hannah och hennes systrar. stardust Memories, Alla säger I love you. Manhattan. Licorice Pizza. They shot horses don't they. First wives club.

Manhattan är så bra, men ju äldre jag blir, ju mer som ett barn ser Muriel Hemingway ut och jag sörjer att Woodys obehagliga sida blir mer och mer synlig.

Meningslös text det här. 

Solen sken på huset mittemot och reflekterade mot dess fönster in i mitt arbetets tvättstugan där jag stod och vek lakan. Klockan var just efter 03 och solen fångades i lakanet i mina händer, färgade det gyllene orange, fick det att lysa i det blå morgonljuset. Ett larm kallade på mig och när jag var tillbaka i tvättstugan hade solen vandrat vidare till ett annat fönster på huset mittemot och reflekterande tillbaka mot en annan del av mitt arbete, en del där jag inte befann mig. 

  

En öde sommarmorgon.

 Efter arbetsnatten cyklade jag ner till Haga för att vattna en väns blommor och mata hennes fiskar. Jag tog en sentimental väg, cyklade förbi rågången där jag bodde i tolv år och när jag vattnat blommorna och matat fiskarna cyklade jag vidare, in genom centrum och sen kors och tvärs Öst på stan och ner till älven. En lördagsmorgon i juli är det öde. Fridfullt öde. Inte som en julidag i stan då solen gassar och du känner dig ensammast i världen på folktom stekhet asfalt. 

Det var en solig morgon. Jag cyklade mitt i gatan där björkarna, som står i rad på varsin sida likt en allé, möts ovanför mitt huvud. Inga bilar, inga människor. Jo, någon enstaka bil, någon enstaka människa. En var en gammal flört. Han såg ung ut, jag kände mig gammal. Jag genade över en gräsplätt som var vildvuxen och övergiven bakom hus, fortsatte över en öde väg och in i nästa bostadsområde för att cykla på en trottoar ner till älven. 

När jag vaknade på kvällen regnade det. Det ska regna i några dagar nu. 

Kattkiss.

 Natten var svalare denna gång, men vacker och färggrann som de heta nätterna förra veckan. En stund när solen låg lågt såg den ut som en spotlight i en scenografi från West Side story. När morgonen närmade sig blev det mulet och när jag cyklade hem regnade det. Regnet kändes som en välsignelse för själsligt lugn. När jag vaknade kl 15:30 var det åter soligt och när jag började se miniserien The Little Drummer girl på kvällen badade vardagsrummet i ljus. 

Jag tror Jussi fortsätter kissa på golvet. Jag ser det inte, men där är iaf kattkiss. Nu senast var så pass klart att det såg ut som vatten och  jag tänkte att kanske även Majsan fått för sig att kissa där i hörnet i köket.

Den heta veckan och dagarna efter.

 Det var varmt. Så varmt i förra veckan. Hett. Jag jobbade fyra nätter och det fanns inte många minuter för vila eller för att äta. Spolade mina handleder med kallt vatten under kranen så ofta jag fick chansen. När jag hade tid att se ut så var natten vackrare än vanligt. Som att hettan gjorde allt i Technicolor. Luften tycktes vibrera i orange och rosa med turkosa inslag.

Jag drog igen persiennerna i min lägenhet och stängde fönstren för att hålla värmen utanför. Jag drack osötat iste gjort på lady Grey i massor. Jag sov knappt på dagarna. 

Lisa var i Umeå en sväng just innan jag skulle jobba, vi träffades hastigt. Satt i mitt vardagsrum bakom persinnerna då hettan utanför var för stark.

När mina nätter var avklarade kom min pappas ex förbi. Jag mötte henne vid tåget. Vi gick promenader varje dag. Vi var på Västerbottens Museum och vi var på Bildmuseet. Bildmuseet var så svalt. Vi åt hemma hos mig, vindelrökt skinka och fransk potatissallad som jag förberett på morgonen efter sista natten, då jag ville undvika värma upp köket ytterligare när vi skulle äta. 

På söndagen gjorde jag ingenting. På måndagen blev luften sval. Träffade Mari. Fick musli av hennes mamma. Höll i Maris lilla lilla lilla dotter Harriet. 

På tisdagen, igår, träffade jag Marie. Vi satt på bokcafeet. En bil som sopade gatorna åkte fram och tillbaka utanför. Så många gånger. Vi hörde inte vad den andra sa så vi satt tysta när den passerade utanför. Två vackra människor satt i varsitt hörn och jag hoppades att de skulle hitta varann, att de skulle närma sig varann, som i en fånig film en vill se när en är trött och skör. Solen gick i moln och regn föll och något i mig lugnades, jag kände frid. Sa det till Marie och hon hade känt samma. Vi gick in bland böckerna och fortsatte in på Mingus och bläddrade bland skivorna. När vi kom tillbaka till cafeet så hade de båda unga vackra gott och jag tänkte att de nog hookat upp. 

På kvällen bjöd Amez på mat. Hon hade gjort georgiska ostbröd. Vi satt sen nere i hennes odlingslott där hon plockat en kasse full med mangold och rabarber. Vi smakade lite på rabarbern och sen på rabarberbladen. Det var syrligt och vi funderade på varför inte de används till grejer och då googlade jag och det visade sig att rabarberblad är giftiga. Vi kände ingen oro då vi bara tagit en liten tugga.

Imorse hade Jussi kissat på golvet. Jag har ännu inte badat. Ska laga pastasallad som ska räcka till dagarna mellan de fem arbetsnätter som börjar i natt.