Efter arbetsnatten cyklade jag ner till Haga för att vattna en väns blommor och mata hennes fiskar. Jag tog en sentimental väg, cyklade förbi rågången där jag bodde i tolv år och när jag vattnat blommorna och matat fiskarna cyklade jag vidare, in genom centrum och sen kors och tvärs Öst på stan och ner till älven. En lördagsmorgon i juli är det öde. Fridfullt öde. Inte som en julidag i stan då solen gassar och du känner dig ensammast i världen på folktom stekhet asfalt.
Det var en solig morgon. Jag cyklade mitt i gatan där björkarna, som står i rad på varsin sida likt en allé, möts ovanför mitt huvud. Inga bilar, inga människor. Jo, någon enstaka bil, någon enstaka människa. En var en gammal flört. Han såg ung ut, jag kände mig gammal. Jag genade över en gräsplätt som var vildvuxen och övergiven bakom hus, fortsatte över en öde väg och in i nästa bostadsområde för att cykla på en trottoar ner till älven.
När jag vaknade på kvällen regnade det. Det ska regna i några dagar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar