Jag pratar med folk hela tiden. Stoppar bekanta för att prata med dom. Med grannarna. Pratade med personalen på folkets bio när jag väntade på filmen i fredags och med Patrik från Profilteatern utanför Ica efter filmen. Pratade med Anna från våning 1 på jobbet som jag råkade på ute på Avion. Gun när hon vattnade blommorna på Café Pilgatan medan Marie och Noomi tog påtår. Säkert fler, säkert hela tiden, bara att det ingår i min dag, i hur jag lever, hur jag gör, så jag kommer inte ihåg alla, det bara sker. Sker för att bryta stiltjen, isoleringen, känna mig i ett sammanhang, om så det bara rör sig om några artiga fraser vi slänger till varann i nån minut. Kanske den vilsna mannen igår var nån jag klamrade fast vid, läste som vilsen för att jag ville finnas en stund, göra något, ha ett mål. Kanske han artigt lät sig visas hem för han såg att jag behövde det, han gav det till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar