Allt är så grönt, tjockt grönt, djupt grönt, så grönt att det snart blir gult och rött, att det släpper, att grönskan lämnar oss, inte kommer åter förrän i maj.
Och Jonna och jag kommer iväg sent från jobbet, klockan är 08 och vi strosar fram, går in i en skog, omsluts av murrigt grönt och kommer till Kolbäcken och vattnet porlar och illgrönt sjögräs bildar mönster i den lätta strömmen och vi följer bäcken tillbaka till vägen och så strosar vi lite till.
På Ålidhem skiljs vi och jag vänder mig om, ser Jonna med sitt röda hår och mintgröna tröja försvinna med en röd tegelvägg som fond och jag tänker att det är så vackert, att Jonna är så vacker och denna morgon så vacker och jag fortsätter bland det röda teglet på Ålidhem och träden och buskarna är så gröna, allt detta röda tegel, från mark till himmel, som att gå i tetris som fastnat och stelnat och åldrats, ett tetris så glömts så att buskar och träd kunnat tränga fram och ta plats.
Klockan är 09 när jag kommer hem, steker pannkakor och vispar grädde och klockan är efter 10 innan jag ligger i sängen och jag gråter till det lilla jag orkar se av Pretty Woman som jag började på igår, just efter att de varit på opera och de ligger i sängen och hon pratar och han lyssnar och klockan 16:25 har jag sovit klart, vill inte sova en blund till, vill egentligen äta mer pannkakor med grädde och sylt men låter bli, duschar och äter kyckling, potatis och tomat, brygger te, ser trailern till Pedro Almodovars The Room Next Door fem gånger uppdelat i två sittningar, ser klart Pretty Woman, ler lite, gråter inget, gör situps.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar