Det regnade en stund, sen sken solen, så öste regn ner och så sol igen. Sol som gick i moln, sol som sken genom regn, regn ur en tung grå himmel, regn som sken genom sol, sol från en blå himmel med vita molntussar. Så höll det på, hela dagen.
Tvättid och svett. Ner och upp för trappen. Gå åt höger i korridoren, öppna två dörrar, fram och tillbaka till tvättstugan. Torktumlaren och torkskåp som alstrade värme. Ett fönster lite öppet.
När tvätten var klar, när jag ätit middag, när klockan blivit efter 18, klädde jag mig för att gå till Coop. Solen öste in i vardagsrummet, stor och guldig och stark nådde den tvärsigenom med samma kraft, obönhörligt varm och ljuv. Jag satte solglasögon på näsan. Gick ner för trappen, tog korridoren åt vänster, klev ut. Möttes av en grå himmel och mjuka små regndroppar.
Tog en kundvagn. 4 st lime, 1 kruka koriander, 2 jalapenos, salta kex, 1 nät med 6 vitlökar, rapsolja, 20 st varmkorvar, Brillat Savarin, marmelad, Norrgott, 2 påsar frysta kycklingben.
När jag stod i kön till kassan bländades jag av solen som hittat fram och in, alldeles vit och ivrig. Den fyllde taket och studsade ner på mig. Jag tittade upp, såg hur bjälkarna lyste. Det blev min tur att lägga varorna på bandet. Betalade. Packade min tygkassar och gick hem. Var glad, så glad att jag började le. Fortsatte le hela vägen hem, ett pirr hade tagit i, spred sig i mig.
Kvällen gick. Pulade munnen full av ost och kex och marmelad och klunkade te. Tränade min highlights från Jane Fonda, alltså de rörelser jag kommer ihåg vilket har blivit att jag hoppar runt till glad musik. Pulade i mig mer ost och marmelad och kex och klunkar av te.
Såg film. Sorgsen medelålders kvinna på en biograf inleder romans med livsglad yngling och de räddar en skadad duva, de bygger sandslott, de har sex, drama uppstår och ingen framtid har de två och det slutar snällt - den levnadsglada ynglingen kliver in i sin framtid, den sorgsna kvinnan finner hopp i sitt nu, i sol och vind och blå himmel.
Blev rörd. Blev mild. Blev öm.
Stängde fönster och skulle stänga balkongdörren, men öppnade och klev ut. Det svala betonggolvet under fötterna. Nattfukten som nästan droppade ur luften. Såg upp mot himlen. Först var det bara likt ludd, vitt ludd, så tog det form, vågorna skarpare, rörelsen kraftigare, grönfärgen tilltog. Jag satte mig, höll blicken vid norrskenet, såg dess formeringar, hur det delades i två, hur den del som smitit iväg blev lång och oskarp, sköt i väg likt en fartrand, hur den andra delen hackade och krängde tydlig och i skärpa. Efter 5 minuter tänkte jag att nu händer kanske inte mer, eller så gör det det, men vad som än sker så kommer jag inte se det, för jag ska gå in och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar