Till Avion.

 Stiltjen har tagit över mig. Övermannat mig. Gjort mig stel och tung. Nu kämpar jag upp för backarna, får tvinga mig, flyger inte fram på min cykel och ligger jag ner, ser film, ser på mobilen, läser en bok, fastnar huvudet och gör ont och spjärnar emot när jag försöker ändra dess läge. 

Mina planer för dagarna blir färre och färre. Kunde ha som mål att träna, dammsuga, klippa film. Nu väljer jag endast ett alternativ. Idag blev det att cykla till Avion.

Det hade regnat i några timmar men solen sken när jag gav mig iväg. På de platser där cykelvägen gick genom små skogar, små skogsdungar, och skugga rådde, var skuggan sval och blöt. Inne blad träden såg jag solen nå ner och få enskilda blad att glimma i allt det mörka. Cyklade över Ön. Ön är som landet mitt i stan. Är Umeå Versailles så är Ön Hameau de la reine, den där lilla bondbyn där Marie Antoinette lajvade det liv hon trodde bönder levde. På Ön ser folk ut att må gott, de har stora hus och flera bilar, här finns åkrar och ängar och en hälsokälla som har sinat. Här finns en plats med pool och där en kan göra fillers och botox.

Det tog 19 min att cykla. Jag tog tid. På riktigt. Med tidtagaren på mobilen. 19 min och några sekunder. Som en gubbe ville jag veta. Avion är på andra sidan älven, i utkanten av stan, det känns avlägset, som allt gör då älven måste korsas. Kanske därför tidtagargubben i mig vaknade och ville VETA. Jag cyklade inte snabbt, men hade medvind. 

På Avion var det fullt av folk. Alla åldrar. Gick till Clas Ohlson, köpte nån tjep där flugor ska fastna. (Än har dessa tejpar inte fångat nån fluga, har minst fyra st flugor som surrar runt, ev fler. )Gick till Akademibokhandeln och handlade Yellow face. Vidare till Ikea. Hittade inget på Ikea, men satte mig i tre olika soffor. En var så mjuk, Jättebo heter den. 

Efter Ikea gick jag ett varv på Avions övervåning. Såg in i butiken Partyland. Mörk med glänsande ballonger som föreställer olika figurer. Gick förbi men ville in dit, in i det mörka, in och gå på dess djupt blå heltäckningsmatta med mönster av girlanger och konfetti i rött, grönt, gult och lila. Istället för att vända tillbaka gick jag varvet runt. Under hela varvet runt, innan jag var tillbaka vid Partyland, tänkte jag på Partyland, på lugnet i mörkret och de skimrande ballongerna. Solen nådde in genom de stora fönstren som är vid Avions entréer, där ser en den stora parkeringen och bortanför den åkrarna som tar vid. Solgass och evig rymd, en slätt, Röbäcksslätten. Så hade jag gått varvet och var tillbaka utanför Partyland. Klev in. Där inne fanns egentligen inget intressant, inget spännande, fula ballonger, pinjator, partyglasögon, partyhattar, plastmasker, papptallrikar m.m. Men höll mig kvar, gick mellan hyllorna, strosade och låtsades leta något, låtsades se saker jag tyckte verkade intressanta. Njöt av mörkret, av det dova lugnet heltäckningsmattan gav. 

Cyklade hemåt, tog en annan väg och så var den vägen avstängd och jag följde oranga pilar och hamnade i ett nybyggt kvarter jag aldrig varit i. Höghus på båda sidor av en gata. Stora balkonger i byggnaderna på den andra sidan, högst upp var det terasser. En äldre man såg mig och kom rännande över vägen. Han frågade om jag visste var hans fru bodde. Jag frågade vad hon hette, han sa hennes namn, jag sökte på mobilen, men han blev rastlös och gick tillbaka men i bilvägen och jag ledde min cykel för att se hur det gick för honom, när han klev ut i en mer trafikerad väg kollade jag upp adressen på namnet han sagt. Ropade honom till mig och så slog vi följe. Efter en stund kände han igen sig och så sa vi hej då och han försvann in i en port och en granne kom fram, frågade om han inte hittat hem och så kände jag mig lite lugnare, att mannen kommit rätt, gått in genom en port i ett hus där andra visste vem han var. När jag cyklade vidare tänkte jag att jag borde ha följt honom upp, sett så att han verkligen kom rätt, kollat så att han inte var ensam hemma och därför rusat iväg och nu riskerade att rusa iväg igen och gå vilse bland nyresta höghus.

Hemma gav jag mig på helgens projekt. Att se alla Pirates of the caribbean- filmerna. Det är fem st fick jag fram vid en googling. Det är ett projekt, likt tidtagandet av cykelfärden till Avion,  som gör att jag typ inte heter Jana och har en pixie cut, utan att jag typ heter Stefan och bär stora T-shirts med roliga tryck och gillar rollspel, men lagom mycket, och har klassiska filmaffischer och speciella ölburkar som inslag i min inredning. Att jag skulle vara duktig på datorer och genom internet ha många vänner över hela världen jag aldrig träffar irl. Och nu med en lätt ironisk blinkning ser dessa fem piratfilmer. Sett två av de fem nu.