Sista sommarledigheten

DK frågade om vi skulle se film. Jag svarade att jag sett film varje dag hela sommaren, att jag ville ut, till bad.  DK kom efter sitt jobb, vi drog iväg, till Länkebo igen, som i juni, sist vi badade ihop. 

Nu syns kvällen, den låga solen, de långa skuggorna, inte längre junis högt-på-himlen-sol dagen och kvällen igenom.

Vi gick över sanden, fanns en plats bakom en sanddyn. Vi drog på oss våra badkläder, jag en beige bikini, vi knatade ut i havet. Vi sänkte oss ner. Vi plaskade runt. Vi pratade om Finland och om Vaasa, att vi tror att på andra sidan kvarken finns något för hen och något för mig. Vi knatade upp på land, slängde våra badkläder över vass så de inte skulle hamna i sanden, vi åt matsäcken, ost. frallor, jordgubbar, plommon, serrano. Vi åt tills vi lessnade på att värja bort sand, sitta hukade och få i oss små tuggor, vi åt inte till det att vi var mätta. 

Vi hamnade i skugga, flyttade mödosamt filten till solen och när vi var klara hade skuggan följt oss och anledningen till det omständiga projektet var var ännu kvar. Vi satt och huttrade en stund. Vi såg andra leka och tumla runt och det var som att vi var i en annan sfär, en kylig, och de glada lekande i en varm. 

Vi gick över sanden, över en brun å, ut bland stenar och ut i solen på en liten utbuktnad i havet. Mina byxor blev blöta. Vi tog oss upp på en sten omgiven av vatten. Vi konstaterade att stranden inte såg lika imponerande ut från detta håll. Solen värmde oss ytligt, tillbaka vid våra grejer var vi åter svala.

Ändå tog vi ett dopp till. Jag tjatade mig till det. Åter ut. Nu hade jag en knalligt rosa baddräkt. Lysande rosa. Illrosa. På land blåstes en jätteflamingo upp. En lika knalligt lysande illigt rosa flytsak. Efter det doppet var vi klara. Huttrande med stela fingrar. Vi packade ihop, gick över sanden till bilen och åkte till stan. 

Det skymde och var disigt. Varmt soldränkt dis. Färgerna tog i, luddiga och intensiva. Världen var vacker.

Dagen efter åkte jag med Jonna och hennes två barn till en lekpark på Ersboda. Barnen studsade runt, åkte linbana, klättrade, åkte rutschkana och Jonna hade en påse med massa plättar och burkar med sylt. Hjortron och hallon. Höga tallar reste sig runt oss. Högt högt upp nådde dom. Allt var brunt, så brunt. 

I torsdags såg jag alla avsnitt av Emily in Paris. Kände mig tjock i skallen, kraftlös i kroppen. Låg flämtande och knappt vaken och lät avsnitten rulla på. Nuddades av de glittriga färgstarka äventyr Emily är med om. Kring kl 20 kvicknade jag till. Tränade min "Jane Fonda".

Till Film i Västerbotten kl 10:30 på fredagen. Johan skulle hjälpa mig med filer som jag inte kom åt. Började så smått redigera filmen vi spelade in i somras. Åkte tidigt, hem för att byta kläder, få i mig något lätt, möta upp Cecilia S som var i stan och fyllde år och bjöd in  vänner från alla håll till att strosa runt på Bildmuseet och sen gå vidare till Båten. Folk i spridda åldrar ur olika sammanhang fick mötas och det kom och gick nya hela tiden. Cecilia rörde sig runt, ändrade umgänge med jämna mellanrum, såg till att hon var med alla. Jag åt en enorm sallad med ett berg räkor och kräftor på. Klockan 21 nån gång cyklade jag till Maxi, handlade, åkte upp till mamma, vi åt rostade kastanjer jag köpt och var inte imponerade. 

Cyklade hem när det mörknat, mötte Karin som just kom hem med hela sin familj. Bara ben och solbrännor och bagageluckor som stod öppna och väskor som kånkades in. 

Lördagen gick långsamt, tungroddad mentalt. Tränade "Jane Fonda". Åt. Duschade. Packade ner hårddiskarna. Cyklade till stan framåt kvällen. Tog vägen förbi rådhusparken för att se vimlet kring opera i parken. Där satts det på filtar, där stods det, satts på bänkar. Ett sprudlande myller och en scen för symfoniorkestern och just när jag gick förbi var det några som uppträdde genom att klappa händerna rytmiskt. Ändå besvikelse, hade velat höra orkestern spela något pompöst och romantiskt. Mamma var där, hon ropade mitt namn, vi pratade en stund. Klappandet från scen fortsatte. När jag gick över rådhustorget satt orkestern igång, svepande och smäktande och trallvänligt och underbart.

Redigerade tills det blev mörkt. Fortsatte ett tag till. När jag lämnade Film i Västerbotten var det feststämning på stan. Unga gossar som ropade efter mig, hånfullt eller uppskattande eller först uppskattande sedan hånfullt, vet inte riktigt. Jag gick generat och spänt förbi. 

Hemma såg jag Vertigo.

Idag sov jag länge. Åt frukost kring kl 13 och då messade Knutte. Vi bestämde att spela biljard ikväll. Jag fick fart och pepp. Dammsög och cyklade iväg och redigerade film. Var snabb. Byggde upp en mall till en film, ett fläskigt skelett av ihopsatta scener. Otajt och svajigt, men nog för att få överblick och så var det dags att avsluta, att cykla och möta Knutte på O'learys och på O'learys fick jag leta mig upp för trappor och genom våningsplan innan jag hittade biljardborden och då ropade Knutte mitt namn och han kom bakom mig. Det fanns inget bord att spela vid, de var upptagna och vi letade oss ner igen och tog oss till Megazone. På en timme hann vi fyra matcher, tre förluster skedde pga att motståndaren satte boll 8. En pga bra spel. Knutte vann två gånger, jag två. Han vann en gång pga sin skicklighet. 

Cyklade till Maxi igen. Även denna kväll. Längs älven. Skymning och mättade färger. Små insekter i luften som slungades mot mitt ansikte. Eller är det mitt fejs som slungas mot dom när jag trampar mig fram? Fyllde en korg, nektariner, mjölk, ägg, smör, hallonsylt, hushållspapper och en stor låda nuggets. NUGGETS. En låda för 221 kr. Jag som aldrig äter nuggets. Som kanske aldrig ätit nuggets. Jo, det måste jag ha gjort, men de finns inte i min tanke, inte i min matflora och nu skedde detta. Tjofs ner i korgen. Som en sån överraskning för mig och kanske för nuggeterna. En början på något nytt? Ett one meal stand? Ingen vet det nu. 

Hemma värmde jag några nuggets och åt frukt. Gick ner med sopor. Blev sittande här i köket. I natt ska jag hålla mig vaken nog för att sova bort halva dagen imorgon, för imorgon är min första arbetsnatt på denna sida semestern.