Vi lämnade uteserveringen, där vi nyss ätit, druckit. Sven, Anna och jag. Kvällen var mörk och det hade varit hett under värmeagregaten. När vi klev ut på torget var det varmt. Det förvånade oss. Vi var inte riktigt redo att skiljas åt. Vi strosade längs Storgatan, förbi de som satt på uteserveringarna, förbi Rådhusparken, gick in på Bodegan, gick upp till deras uteservering. Ett bord blev ledigt i den stund vi anlände och vi slog oss ner. Kanske hade vi pratat klart, vi satt där, log, sa små saker. Jag drack en bourbon med massa is. Snabbt hade isen smält och smaken av spriten anades bara i den nästan klara vätskan. Men vi var tvungna att skiljas åt, Sven som skulle köra bil hem hela dagen efter, jag som var trött efter arbetsnätterna. Vi lämnade Bodegan, stod alla tre leende utanför på trottoaren. Sven gav Anna en kram, för de hade kramats när vi sågs och jag hetsigt ropat: krama inte mig jag jobbar inom äldreomsorgen. Sven gick till hotellet och jag och Anna tog oss ner till älven, där cyklade vi i den mörka ljumna natten hemåt. Utan cykellysen höll vi oss på avstånd från biltrafik och spejade efter passerande polisbilar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar