I söndags tog jag en promenad med en vän. Den senaste tiden har hon varit nyförälskad, tentapluggat, hunnit med en operapremiär och en klubbkväll. Den tid jag hållit mig lite lätt isolerad. För henne blev besöket på Ica den första glimten av hur läget blivit. Efter det hamnade hon i mitt tillstånd, slukar nyheterna och funderingar kring isolationen och framtiden.
Natten som var, var min första arbetsnatt sen förra tisdagen. Det var skönt att vara tillbaka, med dementa som inte vet läget. Det är mer handsprit, ytdesinfektion, handtvätt och mindre kramar. Jag bad en kollega att inte sätta sig bredvid mig i soffan när rapporten skulle lämnas efter natten. Jag sa att vi måste hålla 1 meters avstånd nu. Det kommer inte gå hela tiden, vi har ett arbete som kräver närhet, men jag tror att de stunder som kräver närhet ska få den närheten och de stunder som kan ha 1 meters avstånd ska få ha det. Kanske gör det ingen skillnad när smittan väl är där, men ja, vad säger man. Vi vet inte ens om Covid 19 finns ute kring oss. Än så länge har Västerbotten 18 dokumenterade fall.
Nu ska jag gå till jobbet. Det ska bli skönt. Imorgon, där ca kl 6:00 när nyheterna börjar sändas på tv:n. När jag sen vaknar ur min sömn efter att ha fått sova en stund på dagen, så vet jag att de nyheterna kommer vara bättre än de som kommer dagen efter. Att kunna snabbspola förbi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar