Igår blev jag trött på en vän. Vi messade och hans domedagstankar blev tröttsamma och tjatiga. Att mötas av den hopplöse, med armarna bestämt i kors, som bara ser död, våld och fattigdom i vår snara framtid tog på mitt tålamod. Igår kväll var jag hoppfull. Kunde se att jag kan leva vidare, även om det värsta händer, ja förutom om döden tar mig, att jag kan hitta andra sätt att skapa och drömma, fast en misär skulle råda. Det var en tröst igår. Han plockade ner den.
Men efter sömn kom hoppet tillbaka. För vad har jag för val. Jag vet inte vad som är bäst. Jag tvättar mina händer. Jag undviker folk. Jag ringer mina vänner och familj. Jag äter, ser film, läser bok och leker med katterna. De som bestämmer vad som gäller nu vill vårt bästa. De har ett kunnande jag saknar. Jag får lita på dem. Om detta är den sista dagen jag har det bra, så vill jag ha det bra på den och inte vara i en framtid som ännu inte är över oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar